Corren för ett märkligt resonemang apropå Göran Hägglunds presentation av budgeten i Linköping förra veckan. Med lösryckta citat av vad människor tyckt till om i samtal med Hägglund på bensinmacken i Ryd, försöker man å ena sidan ge intryck av att kristdemokraterna har mer makt än vad vi har i regeringen, å den andra att vi inte lyckats att till 100 procent genomföra två av våra valfrågor. Citerad är till exempel en som tycker att det bara är de som jobbar som räknas för regeringen. Kristdemokraterna får klä skott för hela regeringens politik när det i själva verket är vi som drivit att arbetslösa som inte får del av jobbskatteavdraget, inte ska drabbas av höjningen av a-kassan.
En annan märklighet är att Corren inte verkar tycka att det höjda reseavdraget spelar någon roll för människor på landsbygden. Hur resonerar man då? Det höjda avdraget kompenserar väl för höjningen av drivmedelspriset och resor till och från arbetet kommer alltså inte att påverkas negativt. För en bil som kör 1 500 mil per år och drar 0,9 liter/mil i genomsnitt innebär den ökade beskattningen 32 kronor per månad. Men de flesta som arbetar får en skattelättnad på cirka 1 000 kronor per månad och höjningen måste ses i ett helhetsperspektiv.
Så till fastighetsskatten. Vi gick till val på att slopa den och hade en modell för genomförandet som vi har slagits hårt för. I en koalitionsregering är det ett givande och tagande - det tror jag alla väljare inser. Vi kan lova att vi ska kämpa för något, men vi kan aldrig lova att vi också ska genomföra det exakt på det sätt vi finner idealiskt. För småhus kommer avgiften bli 6 000 kronor per år men högst 0,75 procent av det totala taxeringsvärdet. Om nu detta visserligen avviker från vår första modell, så måste det väl ändå vara bättre att denna orättvisa och djupt impopulära skatt äntligen försvinner?
Yvonne Andersson