Regeringen har svårt för krishantering. Och till sådan verksamhet bör det givetvis finnas någon utanför regeringen, men understödd av denna, central, operativ och uthållig insatsledning. Flera hottyper - politiska och klimatologiska - kan inträffa samtidigt och en del borde kunna åtgärdas av berörda regioner i stället för länen. De bör antalsmässigt uppgå till mellan 6 och 9 och vara mångsidiga i ledningsförmåga och resurser - där allt hanteras inom kongruenta regionytor.
Nu har ett nytt krisläge uppstått i Östersjöområdet.
Sedan något år har USA begärt av Polen att få gruppera luftförsvarsrobotbatterier där, under förevändning att dessa ska kunna sättas in mot långdistansrobotar avskjutna från Iran. Men detta tror inte Ryssland är det främsta skälet, utan anser sig självt såsom den egentliga motståndaren för USA i ett eventuellt krisläge. Förut har Polen visat viss motsträvighet gentemot USA - om det inte kan visas medverka till en förstärkning av Polens NATO-stridskrafter.
Nu har Polen hastigt sagt ja efter Georgienkriget medan Tjeckien redan tidigare har sagt ja till en radarledningscentral för robotarna.
Vad händer då framöver? Inför USA:s robotgrupperingar och om gasledningen genom Östersjön samtidigt byggs ut? Rören läggs ju nu upp i Kotka i Sydfinland? Då förmodas säkerhetsbilden i Östersjöregionen bli mer explosiv och situationen - för framför allt Gotland - mycket mer riskfylld. Ryskt militärflyg har, mot robotarbetet, under första halvåret 2008 genom sju gränskränkningar tvingat upp danskt NATO-flyg.
De svenska rikspolitikerna tycks förr ha saknat tillräckligt säkerhetsmedvetande eller analyskapacitet och inte insett att helt nya hotbilder snabbt kan dyka upp i Östersjöområdet. Nu förstår man dock att det inte hjälper om vi har en bataljonsgrupp i Afghanistan eller härhemma som försöker stoppa terrorister och att det finns ett insatsbehov av JAS-plan.
Det närmaste regeringen tidigare har kommit är de svaga försöken att driva igenom den kontroversiella FRA-lagen som möjliggör en omfattande och nödvändig signalspaning i enlighet med mottot "utan spaning, ingen aning". Nu får kanske vårt hemlandsbehov styra försvarsutbildningen.
Skulle USA gruppera sina robotar i Polen kanske inte Ryssland nöjer sig med att låta enbart korvettdivisioner skydda gasledningen utanför Gotland. Jämför den ryska Georgieninvasionen med 20 000 man och 1 200 stridsvagnar för att skydda ryska minoriteter. Liknande militära resurser och insatser finns även i Ukraina och Baltikum. Nu förbereds dessutom en gruppering av ryska robotar i Vitryssland och det talas om att åter kärnvapenrusta ryska Östersjöflottan.
Då krävs det en effektiv svensk signalspaning - men också att Sverige behåller det nuvarande antalet JAS-plan och baserar en fast JAS-divison jämte närskydd på Gotland så snart som möjlig.
Regeringen måste utöka sina historiska kunskaper, förbättra FRA och stärka det svenska försvaret.
Bengt Hällkvist