Hösten 2006 sökte nio procent färre till program och kurser inom högskolans grundutbildning jämfört med hösten 2005. Det minskade söktrycket är en tydlig trend.
Sannolikt funderar många personer just nu på om det är värt att ta steget att påbörja högre studier. En del av osäkerheten hör säkert samman med den senaste tidens debatt som lyft fram mörka siffror om studenters situation i arbetslivet.
Men att skaffa sig en högskoleutbildning ger fortfarande betydligt bättre förutsättningar att få arbete, och betydligt större valfrihet:
* I Östergötlands län var 9,2 procent av de med minst två års eftergymnasial utbildning arbetslösa någon gång under år 2006. För de med enbart gymnasieutbildning var motsvarande siffra 15 procent. Bland dem med minst två års eftergymnasial utbildning varade arbetslösheten i genomsnitt 72,4 dagar. För de med enbart gymnasieutbildning varade den 84,3 dagar.
* I Östergötlands län tjänade en person med minst tvåårig eftergymnasial utbildning år 2006 i genomsnitt 26 800 kr/månad. För en person i samma län med enbart gymnasieutbildning var motsvarande siffra 21 100 kr/månad.
Den senaste tidens onyanserade debatt om arbetslösa akademiker kan få många ungdomar, särskilt de utan akademiskt utbildade föräldrar, att avstå från att söka till högskolan.
Dessutom har den med utbildning möjlighet till ett intressantare arbetsliv. En bra utbildning utgör den bästa språngbrädan till en bättre livssituation.
Högskolorna måste bli bättre på att informera om arbetsutsikterna. Näringslivet behöver bättre ta till sig den utvecklingspotential som finns i att anställa unga akademiker. Studenterna bör få mer praktik och andra kontakter med arbetslivet. Det behövs ett ökat inslag av entreprenörskap i studierna.
Men vi tar avstånd från tanken att Sverige har för många studenter. Det är feltänkt att det finns ett bestämt antal arbeten för akademiker. Högutbildade behövs i ökad utsträckning - inte minst i små och medelstora företag. För att inte tala om det mest uppenbara: akademiker skapar arbeten, genom sina kunskaper och sin drivkraft.
Sänker vi på ambitionsnivån riskerar vi Sveriges internationella konkurrenskraft, regioner med svag studietradition riskerar att förlora i växtkraft, integrationen av utlandsfödda går sämre och den sociala rörligheten minskar.
Ingen tjänar på ett samhälle där kunskap och bildning är förunnat en minoritet.
Elin Rosenberg
Sture Nordh