Hälsade på goda vänner i förra veckan. De köpte sommarstuga i Smygehamn för ett par år sen och man måste ju kolla hur anpassningen fortskrider. Jodå, den här gången hade en mellanvägg försvunnit så vardagsrummet blivit större och täljstenskamin installerats. Det är kul att köpa nytt, särskilt om det är gammalt.
Smygehuk är Sveriges sydspets och Smygehamn, eller Smyge som man säger, är den sydligaste orten. Trots att huset ligger tjugofem meter från havet och fyra mil från Öresundsbron var det inte dyrare än motsvarande på östkusten. Förr undvek de bättre bemedlade den blåsiga stranden och bodde mer inbäddat högre upp, men numera är strandtomter hårdvaluta av någon anledning som jag begriper lika lite som urbefolkningen. Tacka vet jag ett skogstorp i en solig glänta en kilometer från närmaste granne.
Trelleborg ligger en mil bort och tre timmar från Tyskland. Så en dag tog vi katamaranbilfärjan till Rostock för att bunkra upp. Jag hade läst att man numera får köpa 10 liter sprit, 90 liter vin och 110 liter öl utan att behöva gömma under bilsätena. Ännu mer om man kan göra troligt att man ska dricka upp rubbet själv men det tänkte jag inte försöka eftersom jag tycker det är en hyfsad kvantitet i alla fall.
Inklusive min fru betydde det alltså 20 liter sprit, 180 liter vin och 220 liter öl. Det finns visst en motsvarande kvantitet för starkvin också men den lade jag inte på minnet för jag dricker så lite sherry, madeira och portvin, bara en vermouth då och då. Vår värd var chaufför så vi var tre vuxna. Eftersom han också tänkte handla betydde det totalt 30 liter sprit, 270 liter vin och 330 liter öl och en okänd kvantitet starkvin. Skulle bilen tåla så tung last?
På överfarten slogs vi av tanken att bilen (en stor Volvo) var för liten - eller att tre personer var för många - för att vi skulle få plats med vår rättmätiga ranson. Men det var för sent att ta också min bil, för är det nånting man fått inpräntat i sig under ett långt liv under nykteristernas diktatur så är det att inte missa en droppe av ransonen.
Så vi tog det lite försiktigt när vi shoppade i spritladan på kajen. Jag köpte mina 10 liter sprit men nöjde mig med halva ransonen vin och bara ett flak öl. Min fru och värd gick ut lika försiktigt. Våra värsta aningar besannades. Trots att vi inte hade något bagage - vi skulle ju hem med kvällsfärjan - blev det smockfullt i bakluckan och på den lediga passagerarplatsen. Ett tips är alltså att vara två vuxna i en för övrigt tom bil på färjan över. Allt ledigt utrymme kan då fyllas med alkoholdrycker utan att ransonen överskrids. För en normalkonsument bör dosen räcka i två tre år.
Något melankoliska åkte vi in till Rostock för att tillbringa eftermiddan där. Efter en bättre lunch (sparrissäsong!) och shopping på ströget var vi pigga och glada igen. Den medeltida hamnstaden har renoverats grundligt efter Sovjettraumat och har stor charm med sina torg, kyrkor, gatukaféer och vackra husfasader. Vi slank in på lågpris-kedjan Netto och konstaterade att spriten var ännu billigare där så vi bunkrade upp lite till (om jag satt med fötterna uppe i vindrutan borde vi kunna få in en del längst fram också).
En snabbkalkyl gav vid handen att vi nog täckt in minst ett års konsumtion samtidigt som vi tillsammans alla tre sparat uppåt 8 000 kronor i skatteminskning. Så nästa sommar gör vi väl om resan om prisskillnaden består men det gör den förstås inte. Alkoholskatten sänks rimligen radikalt i höst, annars får Systembolaget slå igen och Anitra Steen bli hemmafru. Det får ju vara måtta på handfallen alkoholpolitik. Eller vill statsmakten släppa all kontroll? Varför ska Sverige göda grannländernas statskassor? Det stör mig även om jag gärna åker till Rostock igen.