I en undersökning som Officersförbundet låtit Temo Synovate genomföra uppger 28 procent av de tillfrågade officerarna att de har upplevt någon form av psykisk eller fysisk negativ reaktion efter fullgjord utlandstjänst. Sömnproblem är den vanligaste reaktionen. Siffran är exakt den samma som för tre år sedan.
Sedan den förra undersökningen gjordes för tre år sedan har mycket hänt inom Försvarsmakten. Ett antal förbättringar av hemkomstprogrammet har gjorts och ändå uppger lika många att de har besvär kopplade till utlandstjänsten.
Av detta drar jag slutsatsen att det inte bara handlar om att ta hand om personalen när de kommer hem. Minst lika viktigt är att förbereda dem innan de åker. Tre av fyra officerare efterlyser i undersökningen just bättre mentala förberedelser. Försvarsmakten har en sorglig förmåga att vid tidsbrist bortprioritera de mjuka frågorna och dit hör de mentala förberedelserna.
Det är olyckligt och något som Försvarsmakten måste förändra.
Men hur mycket vi än förbereder våra trupper på utlandstjänsten så innebär uppdraget en påfrestning för individen. Att ett antal personer varje år skadas, fysiskt eller psykiskt är sannolikt ett pris vi får betala för vårt internationella engagemang. Och det ansvaret ska ytterst bäras av våra politiker som bestämt att Sverige ska delta med trupp utomlands.
En del politiker har i den senaste debatten om Afghanistan verkat vilja bortse från detta ansvar. Men faktum kvarstår - svenska soldater är där våra politiker vill att de ska vara. Det minsta dessa män och kvinnor begär är ett helhjärtat och rakryggat från stöd från våra politiker. Och det erkännandet förtjänar de faktiskt.
Lars Fresker