Landstingets majoritetsföreträdare skriver i Corren (30/3) om utvecklingen av Motala lasarett, LiM.
Mp menar att länet ska ha tre sjukhus med närsjukvård och därutöver tydliga profiler mot olika områden. Allt kan inte göras överallt. Det bästa hade varit att de beslutade profilerna i lugn och ro fått utveckla sig till en robust sjukvård i länet. Den nuvarande majoriteten ger dubbla budskap och styr åt ett annat håll.
Akutläkare kan vara en bra idé för ökad trygghet i västra länsdelen. Problemet är att det dröjer 3-5 år innan akutläkarna är utbildade. Fram till dess ska troligen hyrläkare ta hand om jourerna. Det är en kostsam och osäker lösning.
Vid fullmäktigemötet 24 april ska det avgöras om ortopedi/kirurgi/anestesi vid LiM ska upphandlas. I förutsättningarna ingår att medarbetarna ska vara positiva till upphandling. Vad som sker om de är negativa vet vi inte. Vi är ytterst tveksamma till upphandlingen av flera skäl. I artikeln nämns att landstinget har positiva erfarenheter av privata entreprenörer och man nämner ambulanssjukvården. Det är en haltande jämförelse. Ambulansverksamhet skiljer sig avsevärt från upphandling av delar av ett sjukhus.
I det nu aktuella ärendet finns stora problem eftersom det inom samma väggar ska finnas såväl privat som offentligt driven vård. Det leder till svårigheter med gränsdragningar och vårdprocesser. Hur noggrann man än är i avtalsskrivandet har landstinget alltid skyldighet att tillhandahålla vården om den privata entreprenören av något skäl inte fullgör sitt åtagande. När omfattande verksamhet läggs ut på entreprenad är det ofta förenat med stora svårigheter och kostnader att återta den i egen drift.
Miljöpartiets politik strävar efter att Östergötland ska ha en långsiktigt stabil hälso- och sjukvård som ges efter behov. Upphandling av delar av ett sjukhus som den nu föreslagna står vi inte bakom.
Agneta Niklasson
Lars Wilzén