Att bli psykiskt sjuk påverkar inte bara en själv utan också familj och vänner. Det är att bli beroende - av vård och omsorg, men också av förståelse och stöd i livets olika skeden. Att få en psykisk sjukdom eller att må psykiskt dåligt är så vanligt att vi alla känner någon nära, i familjen eller vänkretsen, som är eller har varit drabbad. Ändå är det fortfarande en dold sjukdom - något man alltför sällan talar om.
Folkpartisterna Karin Granbom, Gun Jareblad och Linnéa Darell argumenterar (Corren 19/11) för att samhället behöver möta den psykiska ohälsan med mer av marknadslösningar och införandet av en stöd - och servicepeng.
Vi tror snarare att en politik mot psykisk ohälsa handlar om att ta politisk strid för att omfördela resurser i samhället. Att stå upp för solidaritetstanken - att de med störst behov av vård ska få gå först.
Vi menar att den som drabbas av till exempel schizofreni måste kunna räkna med att vården och stödet för en kanske livslång sjukdom som påverkar hela familjen är minst lika bra och tillgänglig som om det hade gällt en kroppslig sjukdom. Den som drabbas av en allvarlig depression eller kommer i djup kris måste kunna räkna med att vården ger akut hjälp för att rädda liv på samma sätt som om en kroppslig sjukdom. När man vill inträda eller återvända till arbetslivet måste stödet för rehabiliteringen vara lika flexibelt och självklart som för den som behöver en rullstolsramp eller ledarhund.
Det handlar om människovärde och det handlar om att se människan bakom sjukdomen eller funktionshindret.
Vård och omsorg av personer med psykisk sjukdom behöver utvecklas och förstärkas. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte en stor psykiatriutredning 2003 som fick uppdraget att brett se över organisation och resursbehov. Denna utredning blev klar för ett år sedan - men fortfarande har den borgerliga regeringen inte lämnat några besked, tillskjutit några resurser eller aviserat någon proposition. Det är oacceptabelt.
Vi ser med oro på en borgerlig nationell politik som innebär att resurserna till psykiatrin minskas med 1,4 miljoner kronor jämfört med det vi socialdemokrater har föreslagit. En regional politik där det nu genomförs stora besparingar inom närsjukvården och psykiatrin, där medarbetare uppger att kvaliteten i vården av exempelvis missbrukare med psykisk ohälsa hotas. En lokal politik där arbetet mot psykisk ohälsa är så lågt prioriterat att man ännu inte presenterat ett budgetförslag för omsorgsområdet trots att det nya verksamhetsområdet inleds om en månad.
Ylva Johansson
Anna-Lena Sörenson
Jakob Björneke