Kommunalskatten saknar progressivitet och det är därför inte optimalt ur fördelningssynpunkt att höja den då det ger alla, oavsett inkomst, samma procentuella höjning. Men det är vårt val eftersom vi inte tror att massiva nedskärningar inom verksamheter som skola och omsorg är en framkomlig väg.
Staten däremot har ett antal val för en rättvis omfördelning. Ett av de val regeringen gjorde var en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna. Det ger alla kommuner samma sänkning vare sig man behöver det eller inte. Vad ger det för fördelningspolitiska effekter?
Några kommuner kan om de väljer den vägen faktiskt sänka skatten medan andra ändå får brottas med nedskärningar.
Det Andreas Norlén och Stig Johansson borde brottas med när de ger sig in i debatten på kommunnivå är skattesänkarens dilemma. De företräder ett parti som förordar ett kraftigt minskat skatteuttag. Då borde de i rimlighetens namn också ange hur det som fortfarande efterfrågas ska finansieras i stället - då skatt faktiskt är kostnaden för ett antal sociala nyttigheter som de flesta någon gång nyttjar. Av debattartikeln (7/2) att döma verkar det som att det enda som står tillbuds är: Lägg ner, lägg ut och sälj ut.
Socialdemokraterna i Boxholm har redovisat sitt förslag för hur kommunens ekonomi ska hanteras. Varför vi höjer skatten och vad vi värnar om berättade vi senast om i Corren den 27 juni. Det vore välgörande för nivån på debatten om Moderaterna i Boxholm kunde göra detsamma. Ta bort 95-öringen, ta även bort 35-öringen, för också den var Moderaterna emot.
Där är utgångspunkten. Hur vill Moderaterna gå till väga? Vad ska bort och vad ska värnas?
Det blir allt tydligare att det är två ideologier som står emot varandra. En individualiserad samhällsmodell och en där vi tar hand om varandra. Det vore bra om skillnaderna kunde tydliggöras.
Per-Arne Larsson
Ulf Eriksson