Vid ett beslut att utöka Prästtomta skjutfält kommer 40 permanenta hushåll att ligga inom, alternativt gränsa till, skyddsobjekt och skyddsområde. Enligt Skyddslagen är grundförbudet på ett skyddsobjekt alltid tillträdesförbud. Detta kan kombineras med förbud mot att avbilda, fotografera, beskriva eller mäta skyddsobjekt utan särskilt tillstånd. Tillträdesförbudet kan begränsas till att endast gälla vissa tider enligt särskilt anslag.
Vädjan som kommer från de boende, och som jag försöker få uppmärksamhet för, är att de vill ha hjälp från kommunen! De inser att det är svårt att påverka ett riksdagsbeslut och att de inte kan bestämma vem Sveaskog säljer sin mark till, men de kommer in i det sista att protestera mot denna utvidgning.
De boende har inte något emot att Försvarsmakten fortsätter med befintliga skjutfält. Men de vill inte att kommunen upplåter mer mark till miljöfarlig verksamhet. De boende i trakten av Ljung är idag oroliga och frustrerade när inte kommunen informerar. De har själva kontaktat Sveaskog, Fortifikationsverket, Försvarsmakten och Finansdepartementet.
De boende saknar stöd och engagemang från kommunen i dessa praktiska frågor. I min interpellation som ska upp i kommunfullmäktige den 27 april, så finns bland annat frågan om kommunens kunskap om Garnisonsplanen med:
Har jag som politiker kunnat tillgå ett fullständigt beslutsunderlag när det gäller Garnisonsplanen?
Vem har man informerat och vilka tjänstemän är det som arbetar med dessa frågor?
Överlåter, i värsta fall, kommunstyrelsen i Linköping till Motala kommun att fatta beslut å Linköpings kommuninvånares vägnar i frågor rörande just Försvarsmakten och Prästtomta skjutfält?
Carina Boberg, Folkpartiet