Med sedvanlig espri begår Torbjörn Gustavsson lustmord på mig och mina allianskollegor, när han recenserar (Corren 17/4) vår artikel om vårbudgeten (Corren 16/4). Eftersom jag aldrig kommer att kunna tävla med honom i spiritualitet, nöjer jag mig med några kommentarer i sak.
Han undrar hur vi kan hävda att regeringen värnar välfärdens kärna och ber mig titta mig omkring. Jag vet att många kommuner nu har det tufft och det är just därför regeringen prioriterar extra pengar till kommunerna. Däremot kan staten inte kompensera kommunerna för hela det fall i skatteintäkterna som nu inträffar. 90 procent av världsekonomin befinner sig i recession, det vill säga BNP minskar. Staten kan lindra kommunernas situation, men inte radera ut lågkonjunkturens alla effekter.
Regeringens samlade politik innebär att staten har förstärkt kommunsektorn med drygt 27 miljarder kronor år 2010 jämfört med nivån valåret 2006. Förutom de 7 miljarder i extra generellt statsbidrag som utlovas i vårbudgeten avser jag 5,9 miljarder i riktade statsbidrag, 1,7 miljarder till följd av den årliga uppräkningen av den kommunaliserade fastighetsavgiften, 3 miljarder genom nedsättningen av arbetsgivaravgiften för alla under 26 år, 3 miljarder genom den allmänna sänkningen av arbetsgivaravgifterna med en procentenhet samt 6,7 miljarder i generella bidrag.
Självklart är denna storsatsning på kommunerna och därmed på välfärden inte nog för Torbjörn Gustavsson. Han efterlyser stora stimulanspaket som skulle öka budgetunderskottet och därmed i förlängningen leda till nedskärningar - i ett läge när Sverige redan hör till de länder som har den mest expansiva finanspolitiken. Alltid mer, aldrig nog. Alltid mer, aldrig ansvar.
Regeringen tar ansvar för de offentliga finanserna, värnar välfärdens kärna och upprätthåller arbetslinjen - det är vad Sverige behöver.
Andreas Norlén