Trots att många avtal på arbetsmarknaden anger att alla medarbetare ska ha lönesamtal anger 63 procent av de sysselsatta akademikerna i statlig sektor att de inte har haft något samtal. I privat och kommunal sektor har 73 procent haft samtal.
En ny studie från Saco visar att personer som inte har haft samtal har en sämre relation till den närmaste chefen och är mer missnöjda med sin situation än dem som har haft lönesamtal. En väl fungerande lönebildning förutsätter att även arbetsgivarna tar sitt ansvar.
För alla akademiker gäller att avtal om arbetsförhållanden och lön sluts på lokal nivå. Förutsättningarna för lokala förhandlingar anges i ramavtal som sluts på bransch- eller sektorsnivå, men avtalen reglerar inte i detalj vad som ska gälla på lokal nivå.
Innehållet i avtalen varierar mellan olika förbund och sektorer. Vissa har slutit ramavtal om lägsta nivåer på löneökningarna, medan andra inte har några siffror i avtalen. I de flesta avtalen har det skrivits in att lönebildningen ska vara lokal med en lönesättning som är individuell, samt att lönerevision ska ske genom lönesamtalsmodellen.
Många akademiker anger att de inte haft lönesamtal. Det kan bero på att de faktiskt inte har haft något, men det är också möjligt att samtalet handlade om annat än lön, eller att det genomfördes med en chef som inte var särskilt väl förberedd.
Undersökningen visar att 56 procent av dem som hade ett samtal pratade om vad som påverkar lönen. Endast 15 procent pratade med chefen om vad de ska göra för att höja lönen. Det är anmärkningsvärt med tanke på att ett lönesamtal ska handla om lön. Vi tolkar detta som att cheferna ännu inte har vant sig vid att prata om lönen med sina medarbetare.
För inte kan det väl vara så att arbetsgivarna inte vågar ta diskussionen om lönen mellan fyra ögon?
Lena Granqvist
Håkan Regnér