Det är 35 år sedan dagens kulturpolitik formades. Sverige behöver en ny som garanterar att alla människor - i alla åldrar, med alla ursprung och i alla delar av landet - kan möta kultur i dess traditionella mening, men också välkomnar var och en till eget skapande.
Kulturutredningen föreslår att beslutsmakt över kulturpolitiken flyttas från central ut på regional och lokal nivå. Modellen är hämtad från Västra Götaland. Att bryta med det stalinistiska tankesättet och i stället öka underifrånperspektivet är helt rätt och en spännande utmaning.
Men detta kommer samtidigt att ställa nya och stora krav på er som lokala och regionala politiker att våga prioritera kulturen när berättigade krav från sjuk- och hälsovården tar upp plats i debatten. Orkar ni med det?
Traditionalisterna och kultureliten hade redan innan utredningen kommit grävt ner sig i skyttegravar. "Visst behöver kulturpolitiken reformeras men rör inte vår bit!", är deras linje. Cementering av det bestående och likhetstecken mellan kulturpolitik och arbetsmarknadspolitik är det som gäller i deras värld.
Amatörkulturakademin visar också i en rapport att de stora riksmedierna hanterar kulturdebatten med samma snäva synsätt. Blickarna är hela tiden riktade mot det som händer runt Stureplan i Stockholm. Det synsättet är förödande.
Vi som lever ute i verkligheten har nu ett ansvar att vrida debatten och perspektiven rätt. Kultur är något som berör människor varje timme, varje dag, året runt i hela landet och är så mycket bredare än vad kultureliten och kulturjournalisterna i riksmedierna ser. Detta perspektiv ska vara styrande för kulturdebatten.
En sak är säker: Det krävs att några vågar stiga fram och ta debatten. Man kan inte längre gömma sig bakom "det är ju de i Stockholm som beslutat". Det behövs i stället en ordentlig lokal och regional debatt som tar upp frågor som:
- Vilka åtgärder behövs för att främja amatörkulturen?
- Hur får vi med civilsamhällets företrädare, folkbildningen, amatörkulturen, med flera?
- Hur kan vi skapa nya och spännande möten mellan professionella och amatörer, och mellan olika genrer?
- På vilket sätt vill vi förnya, utveckla och stärka kulturlivet i vår region?
- Hur tar vi till vara de ungas kulturkraft som inte bygger på institutionstänkandet utan om att stimulera eget skapande och livskraft?
- Hur blir kulturen en viktig del av vår tillväxtkraft?
De regioner som vågar ta debatten och formulera sina tankar i kulturpolitiken kommer att ha ett ordentligt försprång framför de som väntar och hukar sig. Kulturen är en tillväxtfaktor för såväl den enskilda människan som för regionen som helhet. Missa inte den bollen.
Monica Stolpe-Nordin