Precis som vi moderater vill Metta Fjelkner höja kvalitén i skolan. Fjelkner menar (Corren 14/8) att det sker bäst genom att staten tar över ansvaret för skolan, men det tror inte vi. Vi vill i stället att de kommunala skolorna ska bli friare och att detaljstyret från stat och kommun ska minska. Vi vill att de bästa skolorna ska få ansvaret att utbilda nya generationer yrkesverksamma och vi vill att elevernas val ska visa vägen.
I mitt förra inlägg presenterade jag några förslag för att åstadkomma det. Ett rör enklare regler för den som vill starta friskola, något som Fjelkner kritiserar. Läsaren får dock avgöra rimligheten i att den som vill starta friskola redan 1,5 år före skolstart ska kunna presentera vilka lokaler verksamheten ska bedrivas i, vilken personal som ska jobba där och antalet elever som visat intresse, trots att man då varken kunnat marknadsföra verksamheten eller vet om man överhuvudtaget får tillstånd att starta skolan.
Ett lokalt exempel är Karin Boyeskolan i Motala. Det är en friskola som har 144 elever i klass 7-9. Skolan är populär och kommunen är positiv till skolans verksamhet. Nu vill skolan, bland annat på kommunens initiativ, integrera särskoleelever i verksamheten. Det handlar om två elever per årskurs, det vill säga högst sex elever. Detta kräver ett särskilt tillstånd som skolan sökte enligt konstens alla regler. Men det blev avslag, bland annat beroende på dålig elevprognos och otillräcklig ekonomisk redovisning. Tala om byråkrati.
Sveriges elever förtjänar undervisning av högsta kvalitet. Genom att de får göra ett medvetet och eget val av skola och pedagogisk inriktning, ökar vi deras motivation till att plugga och därmed deras resultat. Det är därför valfriheten är så viktig.
Betty Malmberg