Den 20 september är det dags för val till samtliga nivåer inom Svenska kyrkan. Bland de olika nomineringsgrupperna finns allt från riksdagspartier till mer lösligt sammansatta samlingslistor. Och det ser olika ut i landet. Moderaterna har vid den senaste partistämman bestämt att under egen beteckning ställa upp i val till kyrkomöte (Svenska kyrkans högsta beslutande organ) och stiftsfullmäktige medan föreningarna själva avgör hur man agerar i församlingar och samfälligheter.
Moderaterna markerar inför årets kyrkoval vikten av friare församlingstillhörighet. I stället för en närmast strikt geografisk koppling borde större möjligheter finnas att söka sig till en annan församling. Det kan vara ett sätt för fler att stanna kvar som medlemmar om de vet att pengarna går till kyrka och verksamhet där man vuxit upp eller har sitt fritidsboende. För den som är besviken över ett i församlingen fattat beslut eller något präst och förtroendevalda gjort och sagt finns för den frustrerade i dag inga andra möjligheter än utträde.
Med bortåt 400 000 svenskar mer eller mindre stadigvarande utomlands är utlandskyrkan en viktig del av verksamheten. Moderaterna vill stärka dess ställning. Internationellt arbete är också prioriterat. Det går att uppfylla alla länders åtagande om halverad fattigdom. Regeringen går i rätt riktning som i biståndsarbetet markerar vikten av demokrati och rättsstat samt att lyfta kvinnornas ställning i kampen för bättre villkor världen över.
Kyrkans verksamhet finansieras genom att medlemmarna avstår en del av sina inkomster. Moderater tror att god hushållning leder till låg kyrkoavgift. Andras pengar och förtroende ska förvaltas väl.
Valet handlar om att ta ansvar. För att vara med och utveckla Svenska kyrkan, men också att skapa en trygg organisation som gör att det finns en väl fungerande kyrka beredd att möta i livets alla olika skeden: Från glädjen över ett nyfött barn, då ett äktenskap ska ingås till sorgen hos den som har det svårt.
Inger Persson
Hans Wallmark