Företagande -- jobb -- väl-stånd. Detta är det verkliga sambandet. Den privata sektorn måste växa först, därefter den offentliga. När Erik Berg från Ung vänster i Corren den 6 januari påstår motsatsen visar han en fundamental okunskap. Det är ekonomiskt tvingande regler och inte ideologiska val som styr.
Visst är det så att även offentlig verksamhet skapar ekonomiska värden, till exempel utbildning, sjukvård, forskning, med mera. Där håller jag med honom.
Men i frågan vem som finansierar detta tappar han verklighetskontakten helt och fullt. Den "bisarra miss-uppfattning" han tillvitar sina meningsmotståndare är i själva verket hans egen.
"Skrämmande" anser han om uppfattningen "på högsta politiska nivå", att det är de privata företagen och de som jobbar där, som finansierar den offentliga sektorn. Och placerar sig därmed själv, enligt min uppfattning, på lägsta politiska nivå.
Alla skattekronor kommer ursprungligen från de privata företagen och dem som jobbar där. Offentligt anställda betalar också skatt, men då är pengarna inne på andra eller tredje varvet.
Vem betalade den allra förste offentligt anställde? Jo, privata personer med sina privata tillgångar. Vem annars? Eller tänk dig en skola -- eller vilken offentlig arbetsplats som helst -- som betalar ut 100 000 kr i lärarlöner varje månad. Lärarna betalar ca 30 000 kr i skatt. Nästa månad finns bara dessa 30 000 till löner. Alla inser lätt att det krävs tillskott varje månad från annat håll; från de privatanställda.
Erik Berg blandar ihop verksamhetens viktighet med dess finansiering. Offentlig sektor producerar mycket gott och värdefullt, för både företag och oss privatpersoner.
Men det är den privata sektorn som betalar. Eller för att citera Winston Churchill: "Den privata företagsamheten . . . är hästen som drar hela lasset."
Vänsterpartiets 200 000 nya jobb i offentlig sektor är välkomna. Men ordna först de 400 000--500 000 jobb i privat sektor som behövs för att finansiera drömmen!
Bevare oss för dylik dårskap i Sveriges riksdag! Att Erik Berg företräder Ung Vänster är förstås en tröst. Ungdomen är ju en dårskap som går över av sig själv.