Tisdagen den 5/5 sände SVT ett debattprogram med Janne Josefsson som handlade om att unga flickor placeras på rättspsykiatriska avdelningar tillsammans med dömda brottslingar. En anhörig sade i programmet att allmänpsykiatrin har kollapsat i Sverige och en av orsakerna är resursbrist. De pengar som satts av till upprustning av psykiatrin slukas av bland annat det byråkratiska systemet.
Därför spelar det ingen roll hur många miljoner som pumpas in i systemet, om inte vården och omhändertagandet av enskilda patienter sätts i centrum, kvalitetssäkras och öronmärks. Problemen blev tydliga i programmet.
Allmänpsykiatrin saknar resurser för att omhänderta psykiskt sjuka med komplicerad problematik. Det som skrämmer är att det handlar om unga människor på väg ut i livet. Ingen klart tänkande människa kan med förnuftet i behåll samtycka till att det är en bra metod att blanda tungt belastade kriminella (som visserligen även de är sjuka och ska ha vård) med unga människor som söker identitet och trygghet.
Psykiatriska sjukdomar debuterar ofta i tonåren. Med fungerande omsorg, vård och omhändertagande kan den sjuke få en ny startpunkt. Många gånger klingar de värsta symtomen av efter några år. Att då starta sitt friskare liv med en lång och plågsam vistelse inom rättspsykiatrin bakom sig innebär många svårigheter och kan skapa åratal av posttraumatisk stress. Patienterna kan bära på rädsla livet ut från de upplevelser som de har fått i möte med rättspsykiatrin och dömda brottslingar. De unga flickorna som kom till tals i programmet berättade om det. Kanske är för alltid möjligheterna till ett liv med kvalitet förbrukade?
De psykiatrer som uttalade sig i programmet verkade inte reagera nämnvärt på det faktum att brottslingar, många dömda för sexualbrott, vårdades tillsammans med unga flickor. Två påståenden gjorde mig rädd: Det ena var att det kunde vara nyttigt för unga kvinnor få en relation till män på kliniken. Flickorna skulle alltså må bra av att komma över sin rädsla för män tillsammans med grova sexualförbrytare eftersom flera av de sjuka flickorna varit utsatta för sexuella övergrepp?! Det andra var ett uttalande som handlade om att brottslingarna, trots att de var dömda, inte var brottslingar eftersom även de var psykiskt sjuka.
Naturligtvis handlar det om att större enheter, där vården är anpassad till patienter farliga för sig själv och andra, är billigare. Något annat skäl är bara löjligt att framhålla. I de här fallen diskrimineras unga flickor - och pojkar.
Oavsett vilken komplicerad problematik ungdomarna har måste allmänpsykiatrin kunna ta emot dem och vårdmöjligheter skapas. Samhället måste dessutom skynda på.Hur länge ska denna skandal fortsätta och när ska samhället ta sitt ansvar?
Birgitta Widén Blomberg.