Ung vänster har, enligt Corren den 30 januari, påbörjat en namninsamling för bevarandet av ätstörningsenheten i Videgården. Positivt kanske många tycker.
I sak har ju verksamheten vid Videgården varit mycket framgångsrik och därtill väckt nationell uppskattning. Ännu viktigare, verksamheten har också varit bra för de unga tjejer med grava ätstörningsproblem som från stora delar av landet sökt sig dit för att få stöd och hjälp.
Ung vänsters namninsamling väcker tyvärr flera frågor än den ger svar. Vet inte Ung vänster om att vänsterpartiet i landstinget i hög grad medverkat till att ta beslut om att lägga ned just ätstörningsverksamheten vid Videgården?
Vet inte Ung vänster om att vänsterpartiet är ett stödparti åt socialdemokraterna i landstinget och att det är i landstinget som nedläggningsbeslutet har tagits? Vet inte Ung vänster om att det därför vilar ett stort ansvar just på deras egna partivänner för att verksamheten läggs ner?
Vet inte Ung vänster om att vi moderater -- till skillnad från vänsterpartiet och socialdemokraterna - tidigt agerade för att förhindra en nedläggning av verksamheten? Istället för att ta initiativ till namninsamlingar när verksamheten redan i praktiken är nedlagd borde man kanske självkritiskt ha funderat på det ansvar som faktiskt åvilar vänsterpartiet för nedläggningsbeslutet.
Till skillnad från ett yrvaket ungdomsförbund till vänsterpartiet, så har vi moderater under ett hela tiden drivit en tydlig linje. Den linjen har inneburit att vi motsatt oss att man slår sönder den samlade personalkompetens som finns vid ätstörningsenheten. Den linjen har inneburit att vi argumenterat för att verksamheten borde ligga kvar i Linköping, där just den unika kompetensen finns samlad. Den linjen har också inneburit att vi inte sett några fördelar med att flytta verksamheten till Motala.
Vi har också pekat på att Linköping är en bra lokalisering, med tanke på att många av patienterna kommer från olika delar av landet och att det därmed är en fördel ur tillgänglighetssynpunkt att ätstörningsenheten ligger mitt i regionen. Denna linje har vi tydligt redovisat i olika sammanhang såsom i insändare, artiklar och radio och tv-inslag.
Vi har varnat för de negativa följder som beslutet om nedläggning riskerade att medföra. Tyvärr besannas våra farhågor. Det finns idag inget fungerande alternativ i länet till verksamheten vid Videgården. Det saknas bland annat personal och det saknas därtill en tydlig strategi för den verksamhet som möjligen kan komma att ersätta delar av den verksamhet som bedrivits vid Videgården. Vad händer med de unga tjejer som behöver stöd och hjälp under tiden?
I en längre insändare i Corren den 21 mars 2005 framförde Anders Senstad och undertecknad att "än finns tid att stoppa flytten". Vi pekade bland annat på den framgångsrika vårdkedja som skapats vid Videgården och att verksamheten nått såväl välförtjänt nationell ryktbarhet som goda behandlingsresultat. I ett längre radioinslag (SR Östergötland den 30 mars 2005) pekade undertecknad på hur ihåliga argumenten var för en nedläggning.
I samma inslag lyfte jag också fram att det fanns en påtaglig risk för att det inte alls skulle finnas någon fungerande verksamhet för just de unga tjejer med grava ätstörningsproblem som fick stöd och hjälp vid Videgården. Därtill varnades det för riskerna med att slås sönder en samlad kompetensgrupp.
Moderata landstingsledamöter har också riktat liknande frågor och uttryckt liknande kritik i olika sammanhang.
Tyvärr har vänsterpartiet inte lyssnat på kritiken. Istället har man fortsatt att agera lydigt stödparti åt socialdemokraterna i landstinget. Vänsterpartiet har därmed tillsammans med socialdemokraterna ett stort ansvar för nedläggningen av ätstörningsenheten Videgården!
Att nedläggningen drabbar en utomordentligt utsatt grupp tjejer är också ställt utan allt tvivel. Hanteringen är upprörande.