Valet att bli förälder ger dig direkt livets största uppgift - att värna om ditt barns bästa. Det är en tuff uppgift i en värld av i dag.
Norska Telenor har nyligen lanserat en reklamkampanj - Nu bygger vi Sveriges modernaste mobilnät - under parollen "Leve Allemansrätten". Telenor säger i sin reklam att "det gör kommunikation till en allemansrätt lika självklar som att plocka blåbär var du vill". Men vänta nu - vill jag verkligen att folk ska "plocka blåbär" hemma i min trädgård? Eller i barnens sovrum? Om jag inte vill det, kan jag då avstå från att bli bestrålad? Svaret är nej. Alla är tvångsanslutna till detta gigantiska experiment.
Det finns i dag tusentals forskningsrapporter som visar att denna strålning utgör en potentiellt stor hälsofara för världens befolkning. En sådan rapport är The Bioinitiative Report som rört om ordentligt i EU-parlamentet, som den 4/9 2008 konstaterade att våra gränsvärden är helt föråldrade - de skyddar inte alls mot skada.
Runt om i världen pågår just nu debatter om åtgärder. Skolor stänger ner sina trådlösa nätverk, folket stämmer mobiloperatörer och läkare går ut med varningar. Men i Sverige är det tyst.
Skolorna förses med trådlös teknik med argumentet att göra utbildningen mer kvalitativ och konkurrenskraftig. "Orättvisan slår hårt mot de barn som inte får tillgång till trådlös teknik i skolan", påstår media. För oss är det tvärtom - orättvisan slår hårt mot de barn vars skola är utrustad med trådlös teknik. ?(Kan någon förklara för oss hur en sladdförsedd dator skulle minska kvaliteten på undervisningen?)
Våra barn växer upp i en miljö med konstant bakgrundsstrålning, dygnet runt. De senaste åren har bara 3G-strålningen omkring oss ökat med en miljon miljard gånger! Men är det en allemansrätt? Borde vi inte i stället kräva en allebarnsrätt?
Försiktighetsprincipen är en EU-förankrad lag och den ska tillämpas vid minsta misstanke om risk för befolkningen. Men försiktighetsprincipen tillämpas inte i Sverige. De gränsvärden som hittills använts skyddar bara mot akuta brännskador på plastdockor (!) och inte mot något annat, såsom långtidseffekter på barn. Sveket mot våra barn är enormt och vem ska ta på sig ansvaret för alla hälsoproblem som strålningen kommer att kunna orsaka?
Ett föräldraupprop i Sverige skulle vara på sin plats innan det är för sent för våra barn.? Eller bryr vi oss mindre om våra barn än vad man gör i andra länder? Väger pengarna tyngre än barnen på samhällets våg? På vår våg? Var är allebarnsrätten?
Annika Gullbrandsson
Olle Johansson