Mikael Kronzell försvarar i Corren (6/12) läkemedelsindustrin och dess vinstintressen som han menar drivit fram all världens bromsmediciner mot Hiv/aids. Verkligheten är mer komplicerad. Industrin har bidragit men också regeringar, internationella fonder och organisationer. Nu har jag inte ensidigt kritiserat industrin utan riktat kravet på billiga bromsmediciner till både regeringar, företag och det civila samhället. Alla människor ska få tillgång till hälso- och sjukvård oavsett om man lever i den materiellt fattiga eller rika världen.
Men i dag finns inga bromsmediciner anpassade och utvecklade för barn. Om nu vinstintresset sett till att det finns mediciner mot Hiv varför då inga mediciner anpassade för barn? Det kan väl inte vara så att här saknas de stora vinsterna?
Enligt dagens modell betalas utvecklandet och forskningen av nya läkemedel till stor del genom försäljningen av mediciner. Därmed styrs forskningen till områden där profiten är störst och sjukdomar som drabbar materiellt fattigare människor blir mindre intressanta.
Det är sant att det finns företrädare för kristen tro som motarbetar kondomanvändning. Det är beklagligt. Men kyrkan är inte unik. Framträdande politiker i Afrika har sagt liknande saker och till och med hävdat att kondomer ökar spridningen av Hiv. I flera afrikanska länder är det endast religiösa ledare likt ärkebiskop Desmond Tutu som vågar ifrågsätta gängse uppfattningar. Anerela+ (afrikanskt nätverk för religiösa ledare som är smittade eller drabbade av Hiv och aids) har markerat sin hållning tydligt medan tystnaden alltför ofta breder ut sig i samhället i övrigt trots allt tal om upplysning och förnuft.
Martin Lind