De senaste veckorna har vi läst om 14-åriga Linnea som våldtogs på en skoltoalett i Bjästa. Den 15-årige gärningsmannen dömdes för våldtäkten men i samhället tog både ungdomar och vuxna ställning för honom. Linnea blev utfryst och en hetskampanj rasade mot henne på Facebook. Till slut orkade hon inte längre och tvingades flytta från Bjästa. Hon går idag i skola på annan ort. Gärningsmannen finns nu på ett behandlingshem.
Händelserna i Bjästa har med all rätt skapat stor debatt i Sverige. Hur har detta kunnat ske? Hur kan ett helt samhälle ta ställning för en dömd våldtäktsman och lägga skuld på offret?
Två skolungdomar behöver hjälp var och en på sitt sätt och vuxensamhället sviker. Tydligen fick ingen av dem den akuta hjälp de skulle behövt. Var fanns värdegrunden i detta skeende? Var fanns det civilkurage som kan krävas för att skapa eftertanke?
Gärningsmannen behöver alla reaktioner för att tydligt markera att den här typen av handlingar inte accepteras i vårt samhälle. Skola, kyrka, vuxna, föräldrar ska självklart visa att man tar avstånd från handlingen och bekymrar sig över brottsoffret. Gärningsmannen behöver som person omsorg för att ändra sitt beteende och förhoppningsvis ger behandlingen resultat.
Linnea behöver all kärlek för att läka såren i hjärta och hjärna. Hon måste få uppleva tillit till samhället och att det är bra att säga sanningen. Alla måste ställa upp för ett brottsoffer!
Vi vuxna har en viktig roll som förebilder för de unga. De tar efter vårt beteende, vare sig vi vill det eller inte. Om vuxna inte tar sitt ansvar är det lätt för ungdomar att dras med åt fel håll utan att inse att något är fel, ett felaktigt beteende kan då lätt legitimeras.
Många ungdomar vittnar idag om ett starkt grupptryck, både i skolan och på fritiden. Det kan handla om klädseln, att dricka alkohol eller att delta i mobbning. Det är svårt att stå emot trycket från kompisar och det omgivande samhället. Som ung gör man allt man kan för att inte hamna utanför, för att vara accepterad och vara en i gänget. Tyvärr är bilden alltför ofta giltig också för vuxna. Trakasserierna mot Linnea gick så långt att ett helt samhälle vände sig mot henne. Bjästa är inte unikt, liknande saker kan hända på andra platser.
Det är viktigt att det finns en tydlig och gemensam värdegrund som upprätthålls genom att den hela tiden prövas och utvecklas. Att veta vad som är rätt och vad som är fel ger trygghet i komplexa situationer. Vi vuxna måste stå upp för samhällets grundläggande värden, våga sätta gränser och ha civilkurage. Den gamla levnadsregeln att behandla andra som man själv vill bli behandlad är fortfarande gångbar. Hade den varit i bruk hade sannolikt händelseförloppet i Bjästa blivit annorlunda.
YVONNE ANDERSSON RIKSDAGSLEDAMOT (KD)