På en kongress i Dublin i slutet av juni redovisades hur medborgarlön, eller Basic Income (BI), diskuteras i parlament och media i många länder. Men i Sverige finns nästan ingen diskussion.
Det svenska välfärdssystem innebär årliga transfereringar på cirka 900 miljarder, eller 100 000 kr per invånare. Dessa pengar fördelas inte rättvist och missbruk förekommer.
Medborgarlön är ett rättvist välfärdssystem. Den trygghet som detta innebär beror inte på etnicitet, kön, facklig tillhörighet eller något annat orättvist kriterium, utan är lätt att förstå och det behövs ingen dyr administration.
Det postindustriella samhället innebär stora förändringar. Automatiska fabriker gör tillgången på billiga varor stor. Datorer kommer att klara mycket mer än vad vi idag kan tänka oss. Antalet riktiga arbetstillfällen kommer att minska.
I framtiden kan vi få problem med de människor som inte behövs. Istället för soppkök inför vi medborgarlön till alla. Lönen är rimligen lägre för barn, men i övrigt ingen annan skillnad. Medborgarlön minskar inte arbetsviljan utan ger en grundtrygghet och det blir naturligt att vilja öka sin standard genom eget arbete. Ansvaret för att behålla en högre standard vid sjukdom och pensionering vilar på den enskilde.
I kombination med rättigheten till medborgarlön bör skyldigheten att gör egeninsats införas. I alla samhällen finns det uppgifter som måste göras och som man inte kan automatisera. Alla förväntas stå till förfogande några perioder i livet. Vad man skall göra avgörs av vad som behövs, vad man kan klara av och vad man har för intresse. Den första perioden, vid 20 års ålder, inriktas på utbildning, dels av allmän karaktär dels med inriktning på kommande uppgifter.
Egeninsatser blir av stort värde för både samhället och individen. Ett samhälle där många står utanför genom att de inte har ett arbete är ett samhälle med problem. Under andra världskriget fanns ett stort engagemang hos alla för Sverige. Alla kände att deras insatser behövdes och alla var delaktiga. I det postindustriella samhället kommer behovet av arbetskraft minska, många behövs inte. Genom att alla, efter förmåga, får göra egeninsats skapas förutsättningar för att alla skall känna sig delaktiga.
Gösta Melander