I konsumtionssamhället får ingen vara nöjd med sig själv eller sina ägodelar. Stora summor - 55 miljarder bara i Sverige 2005, lika mycket som undervisningen i grundskola och gymnasium - satsas på att få oss att vilja köpa mer än vi behöver. Vilket gör att vi måste lönearbeta mer än vi behöver och önskar för att konsumera mer än vi behöver och jorden tål. Allt för att få de ekonomiska hjulen att snurra allt snabbare.
Tyvärr går vi går på det. Men inte utan enorma påtryckningar i form av den livsstilspropaganda som kallas reklam. Aldrig tidigare, inte ens i Sovjetunionen, har förmodligen människan varit utsatt för så mycket och så intensiv propaganda som den som nu översköljer oss i form av reklam. Reklam vars syfte är att göra oss missnöjda med det vi har, även om det fungerar, och ständigt vara på jakt efter något annat.
Vi hetsas att shoppa slut på vårt enda jordklot i en rasande fart - och forskning visar att vi inte ens blir lyckligare.
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth med flera vill avskaffa reklamskatten. De hävdar i en artikel i DN (29/6) att reklam inte ska "straffbeskattas" då den är "en del av företagens marknadsföring, som är en central och nyttig del i marknadsekonomin" samt att det är orättvist att bara viss reklam beskattas. Men reklam är inte "nyttig". Den är påträngande, inskränker på vårt frihetsutrymme och orsakar dessutom överkonsumtion som leder till stora skador på miljö, klimat och livsförutsättningar.
Reklamskatten bör göras mer rättvis genom att mer reklam i fler medier beskattas hårdare. Företagens frihet att pådyvla oss livsstilspropaganda måste vägas mot medborgarnas frihet att slippa fördummande, onödig reklam de inte bett om.
Nu är vi långt ifrån ensamma om denna kritik. Den brittiske nationalekonomen Richard Layard menar att överdriven reklam skadar samhället genom att göra människor missnöjda och bidra till statusjakt, överdrivet lönearbete och mer materialistiska värderingar som tenderar att göra dem olyckligare. Han förespråkar reklamskatt enligt principen att en förorenare ska betala för den skada han orsakar.
Även den amerikanske företagaren Peter Barnes föreslår i sin bok "Capitalism 3.0" att reklam ska beskattas, då den inkräktar på vår tid och vår uppmärksamhet. I Sao Paolo förbjöd borgmästaren utomhusreklam. Idéer värda att fundera på även i Sverige.
Vi måste bryta spiralen mot ett allt mer vulgärt konsumtionssamhälle präglat av tillväxtmani. Alltfler ställer sig frågan: Vad gör vi nu? Det är hög tid att anta utmaningen att utforma ett ekonomiskt system som arbetar för oss och jorden, i stället för mot oss. I ett sådant samhälle handlar det inte om mer reklam och livsstilspropaganda, utan om mindre. Reklam som upptar vår tid och våra tankar är att se som föroreningar, som ska begränsas och beskattas.
Annika Lillemets
Birger Schlaug