Nu är sjuksköterskestrejken i full gång. Stridsviljan är hög bland Vårdförbundets medlemmar.
Som distriktssköterska och tillika politiskt aktiv i folkpartiet är min uppfattning att de flesta sjuksköterskor i landstinget i dag är klart underbetalda.
Som politiskt aktiv ska jag inte lägga mig i hur arbetsmarknadens parter sköter förhandlingarna. Men det är svårt att bara stillasittande titta på hur sjuksköterskornas löneutveckling halkar efter och blir allt sämre gentemot jämförbara grupper på arbetsmarknaden.
Min yrkesprofession är sjuksköterska med specialistutbildning till barnsjuksköterska och till distriktssköterska, et cetera. Landstinget Östergötland har inte sedan slutet av 1980-talet visat sin tacksamhet mot denna nyckelgrupp. Distriktssköterska är i dag ett bristyrke. Reallönemässigt har vi halkat efter sedan många år. Det pratas om procent hit och dit, men när jag går in och tittar på mitt lönebesked så kan jag bara konstatera att jag efter 34 års anställning med flera specialistutbildningar tjänar under 24 000 kronor i månaden.
Med den utbildning, kompetens, ansvar och erfarenhet som en distriktssköterska har bör en rimlig lön ligga på drygt 10 000 kronor högre i månaden.
Det måste löna sig att vidareutbilda sig i sjuksköterskeyrket, liksom det måste löna sig när man har stort ansvar och lång erfarenhet i det man gör. Jag har ständigt vidareutbildat och utvecklat mig i mitt yrke. I stort sett har jag betalat mina utbildningar själv.
För en tid sedan hade jag en läkarkandidat med mig på min mottagning. Hon blev helt chockad över hur många "stora" beslut jag tog varje dag. Hon trodde att många av de beslut som jag tog var läkarens uppgift.
En stor del av allmänheten sympatiserar med sjuksköterskorna.
Risken är nu stor att de unga sjuksköterskorna lämnar sina jobb, därför att landstinget i Östergötland är ett av de landsting som betalar sämst löner i landet till sjuksköterskor. Eller så ger de sig iväg till bland annat Norge för att få bättre lön, vilket redan sker i dag.
Vad gör då landstinget? Jo, man begär dispens i konflikten vilket tydligt visar på att sjuksköterskorna har en viktig roll i vården. Kontentan blir att sjukvården inte klarar sig utan sjuksköterskor.
Hela tiden utsätts tredje man för hälsorisker. I det här läget är det inte Vårdförbundets fel utan det är genom Sveriges kommuner och landsting som landstinget tvingar fram en onödig konflikt genom att säga nej till rimliga lönekrav.
Monika Broman