I åratal har vi i spi krävt värdighet och omsorgsfull planering i alla former av äldreomsorg. I partiprogram och krav ute i många av landets kommunfullmäktige har anspråk giorts på ökade personalresurser för att skapa möjlighet till individuell förströelse och rekreation som ett led i rehabilitering och en möjlighet till något som liknar livskvalitet för alla äldre.
Prästen Thorbjörn Larsson presenterar i egenskap av regeringens särskilde utredare sitt betänkande "Värdigt liv i äldreomsorgen". Att en sådan utredning över huvud taget ansetts nödvändig säger mer om tillståndet i det som kallas äldreomsorg än den skrämmande beskrivningen utredaren överlämnar.
Thorbjörn Larsson talar om "kusliga missförhållanden" och beskriver omsorgen med att "äldre i Sverige behandlas som kroppar utan integritet, utan själsliv och utan intressen".
Gamla sitter sysslolösa, stilla, väntande på vad? Krampaktiga försök görs ibland av ambitiös och empatisk personal men tiden räcker inte till och Bolibompa på tv får alltför ofta ersätta mänsklig beröring och behov av tröst och samtal.
Det finns omvittnat äldreboenden som tvingar gamla att gå till sängs redan vid l7-tiden därför att personalen inte hinner innan arbetsdagen slutar.
Äldreboendedelegationen har påtalat att det är en myt att alla äldre vill bo kvar i sitt gamla hem ända till livets slut. Den så kallade kvarboendeprincipen innebär att vi har ett stort antal äldre människor som i princip är fångar i sina egna hem med ingen eller ytterst liten social kontakt. Och detta problem växer i takt med att antalet äldreboenden minskar.
År efter år har vi hört personalen i äldreomsorgen bönfalla politikerna i kommunerna om fler medarbetare för att hinna ge de gamla något som kan liknas vid omsorg.
Pensionärer har tyvärr inget fackförbund och heller inget riksdagsparti som för deras talan. Självklart vill vi äldre ha en bra skola och en bra barnomsorg men vi vill också kunna se våra hjälpbehövande gamla i ögonen. Det kan vi inte i dag vilket Thorbjörn Larssons utredning tydligt visar.
Inom spi:s ledning har vi inte kunnat förstå att pensionärerna själva är så ointresserade av att driva sina frågor bättre. Tillfällen har givits vid de senaste valen till riksdagen men varje gång har resultatet varit nedslående för Sveriges enda politiska parti som värnar de äldre.
Tack vare en orädd utredare kan missförhållandena åstadkomna av liknöjda och populistiska politiker nu äntligen kanske upptäckas och rättas till. Tack Thorbjörn Larsson!
PELLE HÖGLUND
JAN STEIMER
LEIF EKSTRÖM