Vårdnadsbidrag kommer att gå till några, men måste betalas av oss alla. Resurserna måste nämligen tas från kommunernas förskolor, vilket betyder större barngrupper och försämrad kvalitet. Det är inte acceptabelt.
Idén bakom vårdnadsbidrag är valfrihet. Valfriheten för småbarnsföräldrar att stanna hemma och vårda egna barn. Frihet att välja förutsätter dock minst två jämbördiga alternativ till val. Jag måste ha möjlighet att välja mellan att å ena sidan vara hemma och vårda barn och å den andra att förvärvsarbeta och lämna barnen i den kommunala förskolan. Valmöjligheten måste också gälla båda föräldrarna lika.
Vilka kommer i huvudsak att kunna ta vårdnadsbidraget i anspråk?
Småbarnsfäders möjlighet att stanna hemma för 3000 kronor i månad måste betecknas som obefintlig. Ensamföräldrars är lika med noll.
Det borgerliga förslaget om vårdnadsbidrag är inget annat än ett konsumtionsbidrag till de redan välsituerade, till de kvinnor gifta med höginkomsttagande män som redan i dag har råd att vara hemma och sköta markservicen. Det är självklart att den familj som har ekonomiska resurser att låta kvinnan vara hemma har full rätt till det. En frihet som redan finns.
Vårdnadsbidraget reducerar kvinnornas roll på arbetsmarknaden till en rörlig arbetskraftsreserv, som kan plockas fram och lockas ut i produktionen i högkonjunkturer och som kan fösas tillbaka till hemmen i ekonomiska kristider när arbetslösheten stiger och jobben försvinner. Kvinnans betydelse blir då som maka, mor och barnfostrare.
Det är inte så att kvinnor lättare står ut med arbetslöshet än män gör. Det är inte så att kvinnor automatiskt och med medfödd hängivenhet ägnar sig åt hemsysslor och barnuppfostran. All kamp för jämställdhet måste utgå från allas rätt till egen försörjning, oavsett kön. Utan den självklara demokratiska rättigheten blir allt prat om jämlikhet bara tomma ord.
Vårdnadsbidraget påverkar samhällets inkomster likaväl som individens. Den som slutar arbeta betalar inte skatt. Det ger lägre intäkter till stat, kommun och landsting.
Risken är uppenbar att vårdnadsbidraget negativt påverkar arbetsgivares vilja och benägenhet att anställa kvinnor och att kvinnor i barnafödande ålder förlorar fast förankring på arbetsmarknaden, tappar kompetens och får sämre möjlighet att avancera och göra karriär.
För socialdemokrater är det också en fråga om barnens demokratiska rättigheter, rätten till samspel och kontakt med andra barn och vuxna, rätten till ett eget liv, en egen referensram utanför hemmet, rätten till stimulans och personlig utveckling under pedagogisk ledning.
Valfrihet i socialdemokratisk vokabulär innebär att föräldrar kan välja både förvärvsarbete och barn.
En utbyggd förskola med god kvalitet och en generös föräldraförsäkring garanterar den friheten.
Ameer Sachet
Mona Rixon