Correns ledare (1/3) förespråkar en regional politisk ledning. Motivet är att det gynnar regionen. Om det går fel så har man "någon att sparka på".
Visst är det en splittrad bild i dag, men är det egentligen fel? Kanske skulle man göra tvärtom - det vill säga skrota även de institutioner som finns i dag? Vad har vi för nytta av exempelvis Östsam?
Behövs landstingen i sin nuvarande form? Måste primärvården drivas av landstinget eller skulle den skötas bättre om varje läkare, sjukgymnast eller andra aktörer vore egna företagare? Kan den högspecialiserade vården drivas bättre av något hundratal konkurrerande specialistföretag med federal (EU-) täckning?
Hur kan några minuter snabbare tågfärd till Stockholm ha en avgörande effekt på Östergötlands näringsliv? Med internet behöver man inte färdas alls. Många it-företag (som det finns gott om i Östergötland) skulle lika gärna kunna flytta till Indien. Där finns gott om kvalificerade ingenjörer och lönerna är bara en bråkdel av de svenska.
Historien visar att styrning av vad slag det vara månde är ett hinder för utvecklingen av nya idéer. Det är inte en tillfällighet att de flesta nobelpris går till USA.
Det finns ett stort systemfel i Sverige: Det finns alltför många goda idéer och alltför få som satsar pengar på dem. Då vill politikerna satsa på ännu flera idéer! Den som vill riskera sina pengar ställer sig hellre i kön till Svenska spel än satsar på onoterade aktier. Varför?
Bonnier refuserade Pippi Långstrump. Tur att det finns många förlag. Det refuseras massvis med goda idéer i Sverige och Östergötland är bland de värsta. Det är lättare att finansiera en idé i Luleå än i Linköping. Konkurrensen är mindre och viljan större.
Framtida utveckling gynnas inte av mera politik. Politikens uppgift är att skapa spelregler som gynnar en mångfald, inte att styra utvecklingen.
Linköping - där en liten bråkdel av idéerna blir verklighet.
Sten Öhman