Vänsterpartiets EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson beskriver EU:s nya reformfördrag som ett "lustmord på demokratin", ett tvångsfördrag som skapats av eliten och liknas vid ett monster (Corren 25/10). Vänsterpartiets motstånd mot samarbete i Europa är väl känt, men som en av Sveriges 19 ledamöter i EU:s folkvalda parlament borde hon veta betydligt bättre än så.
Reformfördraget är resultatet av en lång process som varit den öppnaste och mest demokratiska i EU:s femtioåriga historia. Riksdagsledamöter, EU-parlamentariker, lokalpolitiker och medlemsländernas regeringar arbetade tillsammans fram utkastet till ett konstitutionellt fördrag i full offentlighet i ett konvent. Här ingick vänsterpartisten Kenneth Kvist som en av fyra representanter för den svenska riksdagen.
Under det senaste året har EU:s regeringar gjort några mindre ändringar i fördraget, eftersom Frankrike och Nederländerna röstade nej till EU-konstitutionen våren 2005. Resultatet av de förändringarna är mer öppenhet och insyn, förstärkt roll för nationella parlament och ökat fokus på klimatfrågan. Att sextio politiska områden flyttas från riksdagen till EU är rent nonsens. Tvärtom blir det folkvalda Europaparlamentet - där Eva-Britt Svensson sitter - medbeslutande på betydligt fler områden än idag, och vår egen riksdag får makt att granska att förslag inte kränker närhetsprincipen. Vari ligger själva lustmordet på demokratin som Svensson talar om?
I Sverige har vi ett system med representativ demokrati, där riksdagen fattar beslut på folkets uppdrag. Folkomröstningar använder vi med försiktighet - i frågor som rör grundläggande förändringar av demokratins spelregler. Reformfördraget innebär ingen sådan förändring, och därför är det naturligt att beslutet fattas i riksdagen - precis som vi gjort med de tidigare EU-fördragen.
Precis som Eva-Britt Svensson ser jag gärna ett ökat engagemang för EU-frågor i Sverige. Tyvärr är Svenssons tal om EU som ett monster ingen hjälp. I stället är det precis sådana överdrifter som stärker politikerföraktet och ökar ointresset.
EU-samarbetet är inte perfekt, och självklart finns det saker i det nya fördraget som jag själv skulle ha formulerat annorlunda. Men med tydliga regler kan EU bli ett ännu bättre verktyg för att lösa de problem vi delar med andra. Hur Sverige ska använda det verktyget bör vara föremål för en vital och öppen debatt där jag hoppas att även vänsterpartiet i sinom tid vill delta.
Cecilia Malmström