Svar till Ulf Flodin (MP), 17 augusti.
Ulf Flodin (MP) hyllar oförblommat krav på höjda skatter. När det krisande Europa med fasa ser hur skattehöjningar tvingas på människorna i länder med osunda statsfinanser, så låter Flodin påskina att vårt land med välskötta statsfinanser mår bäst av att tvinga på folket ytterligare skattebörda. Trots alliansregeringens reformer har vi lyckats lämna världens högsta skattetryck för att bara vara bland de högsta, även för vanligt folk. Flodin menar ändå att vi alla skulle må bättre om vi återgick till den gamla ordningen som "bäst i klassen" på att pungslå befolkningens egna inkomster. Detta tankegods är inte bara nationalekonomiskt fel utan också direkt fientligt mot folks möjligheter till visst sunt oberoende av klåfingriga politikers vilja att överta deras egenmakt i vardagen.
Nobels ekonomipristagare Milton Friedman gjorde beräkningar av att ett skattetryck på över 1/3 av enskilda inkomster var en nationalekonomisk förlustaffär. Detta för att kontraproduktiv skatteplanering då sätter fart, och för att allt accelererar allt fortare i takt med än mer ökat uttag.
Vi bör av solidariska skäl ändå acceptera en skattesats över den kommunala nivån på drygt 30 procent. Efter alliansregeringens fyra jobbskatteavdrag och sänkt pensionärsskatt i tre steg befinner vi oss likväl på en skattekvot i dag som är 46 procent. Att höja, istället för en ambition att fortsatt sänka denna, skulle få förödande konsekvenser för svenskarnas skattemoral och därmed för det offentligas samlade intäkter. Skatteverket har just rapporterat att svenskarnas skattemoral ökat väsentligt under de senaste sex åren, och konstaterat att detta är en följd av den förda politiken som tyvärr mött högljutt motstånd från oppositionen.
Resultatet av konsekventa skattesänkningar från statens sida, parat med nödvändiga reformer för bättre kostnadskontroll än tidigare över statens utgifter, har lett till att vi nu har mer resurser att genomföra ytterligare reformer inom välfärdens kärna. Detta, Ulf Flodin, är en politik för hållbar tillväxt som kan utveckla den gemensamma välfärden - inte att tvingas att montera ner den när staten drabbas, vilket leder mot budgetunderskott såsom en ansvarslös skattehöjarpolitik ofelbart kommer att medföra.