Vården är en kunskapsstyrd verksamhet som förstärks av och kräver att olika professioner arbetar i team kring patienten. Detta är en viktig förutsättning för att kunna garantera en god och säker vård. Just därför är det bra för vården att chefer rekryteras från ett bredare urval än enbart läkare. Det ger ett bredare perspektiv och skapar bättre möjlighet för den förändring som vården behöver för att möta framtidens kommande behov och krav.
Vård handlar om så mycket mer än bara sjukdom och diagnos. Just därför måste det finnas personer i ledningen med kunskaper inom områden som till exempel omvårdnad, rehabilitering och ekonomi. Chefskap i svensk hälso- och sjukvård har tidigare varit styrt med exklusivt förbehåll för läkare som medicinskt ledningsansvariga.
Man började avreglera detta redan på 1980-talet men det upphörde sedan helt över de kommande tio åren, vilket kan noteras på dagens chefer i vården. Ledare spelar en viktig roll när det gäller att hålla samman system och processer och för att förhindra den fragmentisering av olika kunskapsområden som kan uppstå vid en ökad specialisering. Det är nödvändigt att se helheten för att få alla medarbetare att optimera sina insatser.
En chef ansvarar för att leda och utveckla verksamheten i sin helhet och ska fatta beslut utifrån hela teamets kompetens. Läkaren har medicinsk kompetens, sjuksköterskan omvårdnadskompetens, barnmorskan kompetens om graviditet och födande osv.
Om man på allvar vill bidra till en kostnadseffektiv utveckling av vården, baserad på kunskap, erfarenhet, kompetens och gott ledarskap, kan man inte låsa in sig i en gammalmodig uppfattning om att läkare är bättre chefer än andra i vården.
Att acceptera och respektera den kunskapsutveckling som skett inom andra professioner än läkarnas är nödvändig för att skapa förändring och utveckling inom vården. Jag tycker att det är hög tid att se över gamla uppfattningar om hur hälso- och sjukvården ska ledas och av vem.
REZA ZARENOE (FP), LANDSTINGSPOLITIKER