Det fanns en tid då det litet skämtsamt hette att de tre främsta anledningarna till att någon valde läraryrket var juni, juli, augusti. Givetvis var det inte bara detta som bestämde yrkesvalet, men de långa ledigheterna ingick som en del i det som jämfört med de flesta professioner gjorde läraryrket speciellt. Det präglades av en stor frihet och självständighet i arbetet och sådant kunde locka unga intresserade studenter att trots en medioker löneutveckling välja lärarbanan. I centrum stod undervisning av elever, något som framstår som en lärares självklara primära uppgift men som i dagens skola tenderar att få allt mindre utrymme.
Lärarens vardag i dag innehåller i stället en mängd kringverksamheter, och den tidsmässiga friheten beskärs alltmer. Reglerad arbetstid, feriearbetstid, ständiga konferenser och gruppträffar med planskrivning kring de mest skiftande aktiviteter och projekt med mera har på senare tid tillkommit och i grunden förändrat lärarnas arbetssituation. Det har från politiskt håll funnits en uttalad vilja att så mycket som möjligt anpassa lärarnas villkor till det som gäller på arbetsmarknaden i övrigt, och den tendensen har i hög grad förstärkts genom skolans kommunalisering - en sammantaget för kärnverksamheten, det vill säga undervisningen, klart misslyckad reform.
För lärarna har den beskrivna utvecklingen betytt att mycket av det som tidigare förknippades med yrket har gått förlorat, vilket tveklöst har minskat möjligheterna att rekrytera de mest lämpade studenterna. Många av dessa söker sig som en direkt följd av de förändrade lärarvillkoren nu i stället till bättre avlönade yrkeskarriärer, för med lön har skolan aldrig kunnat konkurrera. Risken är alltså uppenbar att vi får en negativ rekrytering till läraryrket, och vad det betyder för framtidens skola är lätt att inse. Alla talar om vikten av utbildning, men då gäller det också att de som ska stå för denna har hög kvalitet.
Det är dags att tänka om och låta lärarna åter få bli just lärare och helhjärtat få ägna sig åt det som de huvudsakligen är utbildade för, undervisningen. Anpassa lärarnas villkor till detta och skär ner all kringverksamhet och tidsreglering till endast det absolut nödvändiga! Då kan läraryrket göras attraktivt igen och vi kan se positivt på skolans framtida utveckling.
Gösta Björn