Årets treårsbudget för landstinget är den svagaste på mycket länge. Skatteintäkterna minskar rekordsnabbt, och det är osäkert hur stora de blir. Även de finansiella intäkterna, kostnaderna för löneökningar och andra viktiga faktorer är högst osäkra. Den borgerliga majoriteten räknar dessutom in osäkra, villkorade statsbidrag som det inte är klart om landstinget får ta del av.
Den socialdemokratiska budgeten är på sätt och vis inte starkare än den borgerliga, utan kan till och med ses som svagare. Vi har en mer ärlig och försiktig redovisning av landstingets intäkter. Samtidigt har vi dock en mängd särskilda uppdrag och direktiv inom områden som kan innebära strukturella besparingar för landstinget.
Vi är tydliga med att vi inte vill ha generella, blinda besparingar. Vi politiker måste ta vårt ansvar på allvar, och våga pröva konsekvenserna av olika alternativ mot varandra. Det är vi skyldiga medborgarna. När de avstår var tionde intjänad krona till landstinget bör man också kunna få reda på varför resurserna fördelas som de gör.
Våra beslut får också konsekvenser. 2008 och 2009 har inneburit besparingar på hundratals miljoner kronor. Man kan inte spara så mycket utan att det märks och får avtryck. Det börjar vi nu se med försämrad tillgänglighet, ökande överbeläggningar och andra varningssignaler från personal och patienter. Den borgerliga majoriteten har länge blundat, men verkligheten tränger sig på.
Verkligheten är den, att dagens resursnivå inte räcker till den hälso- och sjukvård vi vill ha. Det finns en gräns för hur fort personalen kan springa, och det går inte att effektivisera hur mycket som helst. Vi vill ha en vård som klarar av de mest angelägna behoven och då måste den få kosta mer än i dag.
Vi ser framför allt några grupper vars behov sjukvården i dag inte klarar av att möta. Det handlar om människor, främst barn och unga, vars psykiska ohälsa inte bemöts på ett tillräckligt bra sätt. Det handlar om våra äldre, vars behov allt för ofta inte kan mötas på ett tillräckligt bra och anpassat sätt. Det handlar också om människor med missbruks- och beroendeproblematik som inte får den vård de behöver.
En hel del kan säkert göras utan att tillföra mer resurser, men inte allt och inte tillräckligt. Vi hoppas att vi om ett drygt år har en mer ansvarstagande regering som på allvar tillför resurser till välfärden. Men även då kommer resurserna inte att räcka till.
I Östergötland har vi i dag Sveriges näst lägsta landstingsskatt. Vill vi ha en bra sjukvård som klarar av att möta behoven som finns, är det inte säkert att vi kan ha det. Vi Socialdemokrater föreslår ingen skattehöjning just nu, men ser ett stort behov av att se över skattenivån de närmaste åren. Vi vill diskutera den frågan med östgötarna - hur mycket får en bra sjukvård kosta?
Irma Görtz
Anna-Lena Sörenson