Politik kan vara roligt. Men det kan också vara mördande tråkigt och ibland rentav nedbrytande. Det finns politiska nämnder där ledamöterna får ont i magen när de får kallelsen. De står helt enkelt inte ut med de meningslösa konflikter som okunniga och oskickliga nämndledamöter skapar. De står inte ut med organisationer där människor inte uppträder uppriktigt och ärligt mot varandra.
De som deltar i politisk verksamhet måste helt enkelt behärska regelverket och respektera både regelverk och motståndare. De måste slåss med blanka vapen. Skandaler som då Östergötlands socialdemokrater måste ta om den valkonferens där listorna fastställdes, eftersom förtroendevalda på viktiga poster bröt mot partiets egna stadgar, ska inte behöva förekomma.
Ska vi få fler kvalificerade och kompetenta människor som företrädare för oss medborgare måste partier och kommuner se till att ge sina förtroendevalda utbildning i politiskt ledarskap. Och inte minst utbildning i konsten att umgås med människor som har andra åsikter.
Styrkan i politiskt beslutsfattande ligger just i de diskussioner mellan människor med olika erfarenheter och värderingar som föregår ett politiskt beslut. Om inte de förtroendevalda lär sig att hantera den processen på bästa möjliga sätt, så blir resultatet både sämre politiska beslut och ett förakt för politiker och demokrati.
Vettiga människor vill inte delta i den munhuggning som i dag kallas politisk debatt. Vettiga människor vill hitta lösningar som tillgodoser så många som möjligt, utan onödiga bråk och konflikter.
Politiker måste också lära sig att vara både företrädare och ledare för sina väljare. Och de måste lära sig att koppla på hjärnan innan munnen öppnas, så att de inte snubblar på sina egna ord. De måste lära sig att lyssna på motståndaren och försöka hitta lösningar som även motståndarna kan leva med, så att de politiska besluten blir långsiktiga och stabila. De måste lära sig att hålla sig borta från driftfrågor, så att de inte trasslar in sig i cykelställen.
Om vi fortsätter på den inslagna vägen, med att misstänkliggöra andra partiers goda vilja, med att söka konflikter i stället för att söka enighet, så lever vår svenska demokrati farligt. När bara pensionärer, förtroendevalda och rättshaverister bevistar politiska möten, så fjärmar sig politiken också från vanliga människors vardag.
Vi behöver reformera sättet att umgås politiskt och sättet att fatta politiska beslut. Det måste bli roligare och mindre konfliktfyllt att vara med i samhällsbygget. Det kan det bara bli om de förtroendevalda får en utbildning i konsten att utöva politiskt ledarskap.
MONA HILLMAN PINHEIRO, PER ÅHLSTRÖM