Vid planeringen av gamla landstingsfastigheten i Valla agerar Linköpings kommun på ett sätt som direkt inbjuder till kritiska reaktioner från de boende i området. Kommunen tar fram en plan där trafiken leds direkt in i ett bostadsområde med smala gator och skymd sikt. En plan som inbjuder till att bilisterna sneddar sig fram på smågator i en trafikmiljö med många barn, och som därmed blir direkt trafikfarlig. Detta kommer inte heller de nyinflyttade att uppskatta.
Det nyplanerade området har Vallavägen längs sin ena långsida och Majgatan längs kortsidan - huvudgator för trafik till och från både befintlig och nyplanerad bebyggelse. Längs andra långsidan finns Vickergatan, en smal villagata med äldre villabebyggelse. Det vore naturligt att leda trafiken till och från det nyplanerade bostadskvarteret längs med huvudgatorna. Istället planerar man att leda merparten av ny trafik från det nyplanerade området längs smala gator som Vickergatan och Blåklintsgatan. Kommunen tar fram en plan som direkt strider mot Svenska kommunförbundets rekommendationer i skriften "Lugna gatan":
"Särskilt gäller att barn, äldre och funktionshindrade bör kunna förflytta sig tryggt och säkert mellan bostaden och sina vanligaste målpunkter", vilket knappast blir fallet med den nu antagna planen. Kommunen väljer istället att köra över de boendes samstämmiga protester och förslag till alternativa lösningar, presenterade i både samrådsyttranden och överklaganden, med det irrelevanta argumentet att kommunens plan är laglig. Men det är väl inte det som är syftet med samrådsyttrande? Vi förutsätter att kommunen tar fram lagliga planer. Syftet måste väl ändå vara att de boende skall kunna påpeka att det finns problem med planen, och föreslå bättre och fungerande lösningar?
Länsstyrelsen hindras från att agera i frågan eftersom de endast skall bedöma om planen är laglig, inte om det är en bra plan. Länsstyrelsen skriver att: en lösning som medgett utfartsvägar direkt mot Vallavägen eller Majgatan hade varit att föredra med hänsyn till de boendes trafiksituation.
Handläggningen av ärendet väcker ett antal frågor:
ºVarför har kommunen samrådsyttrande när den ändå ignorerar synpunkterna?
ºVarför väljer kommunen en lösning som länsstyrelsen väljer att kommentera som olämplig?
ºVarför följer inte kommunen rekommendationerna från sin egen organisation?
ºVarför argumenterar kommunen utifrån vad som är lagligt istället för vad som är lämpligt?
ºVarför väljer kommunen en strategi som leder till att detaljplaner överklagas in i det längsta?
ºVarför föredrar kommunen planer som är mer trafikfarliga för alla boende, vuxna som barn?
ºÄr det bra att kommunen har planmonopol när ingen kontrollerar om planprocessen fungerar?
Ulf Janfalk
Jörgen Blomvall