EU-parlamentarikern Göran Färm (s) hävdar (30/1) att det är omöjligt att kräva undantag för den svenska arbetsmarknadsmodellen efter EG-domstolens utlåtande om Byggnads blockad mot ett lettiskt företag i Vaxholm.
Det är märkligt eftersom flera länder har undantag: Tyskland har undantag för stats- och transportstöd och Storbritannien och Polen har undantag från rättighetsstadgan. Storbritannien har även undantag från det rättsliga och polisiära området, liksom från EMU - tillsammans med Danmark.
Färm menar att då stats- och regeringscheferna har undertecknat Lissabonfördraget kan vi inte begära undantag. Men ratificeringen sker ju i varje land i enlighet med dess konstitutionella ordningar. Innan det är gjort kan fördraget inte träda i kraft - och därför är förhandlingspositionen stark. Ett undantag kan bifogas som protokoll till fördraget och där det framgår att svenska kollektivavtal gäller för utstationerade arbetare och att fackets rätt att ta till stridsåtgärder för att upprätthålla dem är oinskränkt. Det skulle också stärka krafter i andra länder som slåss för en stark arbetsrätt.
Det kanske går att parera domen något genom att ändra i våra lagar. Men utan ett undantag blir det med all sannolikhet nya rättsprocesser. Att föreslå en ändring av det under lång tid framprocessade utstationeringsdirektivet kan bara kommissionen göra så det är knappast någon framkomlig väg.
Inför EU-folkomröstningen påstod ja-sidan att vi hade fått garantier för vår arbetsmarknadsmodell. Det har nu visat sig inte stämma. Man sa också att vi skulle gå med i EU för att påverka. Det är dags att visa att det inte bara var tomma ord.
Om den politiska viljan finns är sannolikheten hög för att få ett undantag. Än högre skulle den vara efter ett nej i en folkomröstning om Lissabonfördraget.
Jens Holm
Eva-Britt Svensson