Ett stort hinder för en fortsatt snabb integration mellan Linköping och Norrköping är att lokaltrafiken med järnväg mellan de två städerna inte går att expandera. Det är fullt på spåren. För att skapa en gemensam arbetsmarknadsregion med bättre investeringsklimat och positiva sysselsättningseffekter som följd behövs tätare och snabbare dygnet runt- trafik. Vad som krävs är att de två kommunernas beslutsfattare kan se alla fördelarna, vågar, vill och har förmågan att driva igenom projektet.
Städerna kan inte vänta på Ostlänken, som tidigast kan börja byggas in på 2020-talet, om regeringen får bestämma. Därför bör Linköping och Norrköping tillsammans med Östsam inleda arbetet med att bygga ytterligare ett dubbelspår mellan Linköping och Norrköping.
Järnvägsträckningen skulle kosta i storleksordningen fyra miljarder om den byggs för höghastighetståg. Det är en överkomlig investering för att öka integrationen mellan de två städerna. Det är i mångas ögon en trovärdighetsfråga för Fjärde Storstadsregionen. Detta är de två städernas Öresundsbroprojekt. Finns framtidstron och förmågan att dra igenom ett sådant projekt? Kapitalet bör gå att låna upp. Respektive resecentrum är investeringar vid sidan om och kan göras lönsamma på kort tid som också jättelika shoppingcentra. Möjligheter till privat finansiering bör därför finnas.
Fördelen är att arbetspendlingen kan öka med en effektivare arbetsmarknad som följd. Dessutom ligger en av flygplatserna utmed den tänkta sträckningen, där Linköpings resecentrum planeras. Passagerarna från Norrköping har möjlighet att checka in på Norrköpings Central och har därefter 15 minuters tågresa rakt in på en flygplats.
Är det då omöjligt för två kommuner och en region att investera i första hand i en ny dubbelspårig järnväg, som i ett slag skulle förbättra arbetspendlingen och i praktiken skapa en arbetsmarknadsregion av hela Fjärde Storstadsregionen? Erfarenheterna från Öresundsbron visar att en effektiv pendling, när den ges möjlighet, har en dynamisk kraft att öka. Bra pendlingsmöjligheter skulle också minska bilpendlingen, vilket ger miljövinster.
Det är lätt att peka på hur Malmö lyckats driva igenom det ena infrastrukturprojektet efter det andra med ökat välstånd och stor inflyttning som följd. I och för sig har Malmö också fått statliga pengar. Men det behöver man inte utesluta i det här projektet heller. Det väsentliga är att visa regeringen att här finns beslutskraft, vilja och pengar.
I potten ligger ekonomiska vinster för regionen på mellan 10 och 20 miljarder kronor under en tioårsperiodenligt Tillväxtsverket. Därför bör de två kommunerna och Östsam tillsätta en projektledare och doer med vana att jobba mot staten.
Rolf Erichs