Vrinnevilistans drivkraft är bra vård. Hur man sedan uppnår den kan diskuteras. Vad som är bekymrande är att man från oppositionshåll upplever att man har tolkningsföreträde i alla frågor.
Det innebär till exempel att Anna-Lena Sörenson och Irma Görtz (Corren 1/10) upplever att man nu går från öppna till dolda prioriteringar och från behovsstyrd sjukvård till en låt gå-mentalitet. Att vi visar en feghet och gömmer oss bakom verksamheterna.
Att man från oppositionshåll tycker att den politik man drivit är den enda rätta, gör ju att man undrar varför vi behöver ett flerpartisystem i Sverige.
Jag tycker att Anna-Lena Sörenssons och Irma Görtzs gemensamma inställning visar på ett förakt för den kraft, kunskap och kompetens som finns i vården. Att lita på att man i en professionell vårdorganisation också kan finna möjligheter till balanserad ekonomi verkar som ett främmande koncept. I stället framhärdar man i att man vill tala om för vårdorganisationen vad som ska göras, eller inte.
Är det verkligen så att politiker ska peta i verksamhet, göra svarta listor där man politiskt talar om vad som ska göras och vad som är OK att strunta i? Att förringa kraft och kompetens på golvet, eftersom man själv är den enda tillräckligt insatta individen i frågan?
Sjukvården har alltid varit behovsstyrd, frågan är bara efter vems behov - politikernas eller vårdtagarnas. Att sätta fokus på att de verksamheter som går med underskott, själva ska finna lösningar i första hand är väl inte orimligt, det betyder bara att man litar på att andra än man själv kan göra rätt val och fatta nödvändiga beslut. Det betyder inte att man avsäger sig det politiska ansvaret, utan att man tydliggör var olika beslut fattas.
Politikens roll är att ha tydliga visioner och fördela resurser, men att sedan också lita på att resurserna används förnuftigt. Återkoppling ska ske till politikerna som sedan avgör om visionerna utförts på ett sätt förenligt med ställda krav.
Om det är fegt, är jag glad att jag är feg. Om det är en låt gå-mentalitet, är jag glad att ha den. Om det är dolda prioriteringar är jag övertygad om det är Anna-Lena Sörensson de är dolda för, inte verksamheten.
Kom ihåg, det finns flera vägar till Rom!
Helene Andersson-Molina