Vi protesterar mot att kommunen planerar införa vårdnadsbidrag nästa år i kommunen. Det kommer att bli en stor kommunal utgift för en fattig kommun som Motala om alla småbarnsföräldrar skulle välja ett sådant alternativ till kommunal barnomsorg. Endast 20 procent av kommunerna i Västergötland inför vårdnadsbidrag och i Östergötland har bara fyra av tretton kommuner, 30 procent, sagt ja. I landet i övrigt har vårdnadsbidragen inte blivit någon succéhistoria.
Det är både ekonomiska och ideologiska skäl som ligger bakom avståndstagandet. Dels är det ett bidrag, som riskerar att öka bidragsberoendet i landet och dels har de kommuner som infört bidraget ofta skurit ner på den kommunala barnomsorgen i stället.
Då blir barn utan kommunal omsorg, förskollärare utan arbeten och kommunen utan skatteinkomster. De ideologiska skälen handlar om att det är en kvinnofälla, som motverkar jämställdhetssatsningarna i föräldraförsäkringarna sedan 1970-talet.
Erfarenheterna från Norge och Finland visar att det är till 90 procent unga lågutbildade mödrar, som lockas att använda bidragen i stället för att dela barnansvaret och hushållet med pappan, om han finns i närheten. De ensamstående och de som måste försörja sig själva har inte råd att leva på nålpengar om 3 000 kronor i månaden. Dessutom kan man inte få vårdnadsbidrag om man lever på a-kassa eller socialbidrag.
Bidragen går också som Henrik Berggren konstaterar (DN 2/10) rakt mot en nordisk "vadmalsgrå" urgammal familjetradition, där man och hustru tillsammans svarat för arbetet och barnomsorgen på gårdarna.
Alla skäl talar mot ett vårdnadsbidrag. Öka i stället de kommunala satsningarna på pensionärer, flera förskollärare, bättre mottagande av flyktingar och stöd till misshandlade kvinnor. Behoven är många i Motala - dock inte av en backlash som vårdnadsbidrag.
Draginija Femich
Camilla Egberth
Helene Bergström
Renée Frangeur
Kikki Petersson
Birgitta Sandberg
Helena Svensson Lindblom