I ett inlägg (4 juli) anklagar Ali Sarkohi mig för att orsaka psykiatrins fall. Mycket talar dock för att han är ensam om den uppfattningen, åtminstone utanför den egna arbetsplatsen. Sällan har nämligen ett förslag väckt ett sådant positivt gensvar.
Det finns få patienter som är så utsatta som de som lider av psykisk ohälsa och sjukdom. Fördomar, skamkänslor och naturligt nedsatt handlingskraft gör att man som patient och anhörig blir oerhört utlämnad till sjukvården. Därför är det också så oerhört angeläget att stärka dessa patienters ställning.
Inom landstingsmajoriteten har vi därför markerat att vi vill inleda ett sådant arbete under hösten. Trycket på att reformera psykiatrin i Östergötland är nämligen stort. Under de senaste 10-20 åren har man dragits med problem av varierande storlek, men som drabbat patienterna på flera sätt. Många av våra medarbetare gör ett utmärkt arbete, men åratal av interna bråk, ledningsproblem och bristande patientfokus har skapat en arbetsmiljö som många också har flytt. En lång rad av utredningar har också landat i slutsatsen att radikala grepp måste till för att komma till rätta med arbetsmiljö och patientsäkerhet.
Vi menar att det är dags att kraftsamla inom den östgötska psykiatrin. Och mycket av den kompetens som patienterna behöver finns i dag utanför landstinget, inte minst eftersom Linköping är hem för så många framgångsrika företag inom psykiatrins fält. Och de är sugna på att anta utmaningen att stärka patientens ställning och de har, till skillnad från landstinget, inga större problem med att rekrytera nya medarbetare.
Under våren har vi valt att öka fokuset på patienterna i primärvården genom att införa vårdval. Men det räcker inte. Nu måste vi på allvar ta tag i psykiatrins brister och låta patientens valfrihet få ett betydande genomslag. Däri ligger lösningen på psykiatrins problem, inte genom att kasta större resurser på ett system som hittills inte förmått att klara uppgiften.
Christian Gustavsson