Låt mig belysa skillnaden med ett exempel från ett helt annat område:
En arkitekt ritar ett hus som ska byggas. När huset har byggts såfinns huset på ritningen i verkligheten. Men huset är inte en exaktkopia av ritningen. Det har anpassats efter verkliga förhållanden. Ingavinklar är så räta som på ritningen, inga ytor så jämnt putsade.Ritningen är helt enkelt en modell av verkligheten.
En arkitekt kan utan problem rita ett hus som inte är möjligt attbygga. Då saknar ritningen verklighetsför-ankring, modellen är kort ochgott en intellektuell lek.
På samma sätt fungerar matematiken. I vissa sammanhang ärmatematiken enbart en intellektuell lek. När det gäller KerstinJohanssons förklaring av begreppet oändlighet, som något som baraanvänds för att beteckna mycket stora (eller små) tal, så stämmer dennär matematiken fungerar som en intellektuell lek. Men så fort denanvänds för att analysera, beskriva, förstå eller påverka våromgivning, det vill säga när den tillämpas, så faller Kerstinsförklaring.
Oändligheten är ett i högsta grad levande begrepp, som har en meningutöver att beteckna mycket stora eller små tal. Den dag en vetenskap,som har oändligheten som en förutsättning, används för att tolka våromgivning, så blir tolkningarna styrda av antagandet att oändlighetenfinns.
Men vi kan inte veta om oändligheten finns.
Helt självklart gäller det här resonemanget även keminsoordning. Kemin, som modell, har ursprungligen ordnats mycket logisktoch systematiskt för att därefter tvingas anta undantag och lägga tillavvikelser för att undvika total oordning bland teorierna och i detverkliga livet. Det är då lätt att formulera teser som "drivkraften förallt som sker är att oordningen i världen ska öka", för så ter sigförhållandena för den vetenskapsman som inte vågar ifrågasättaförutsättningarna för de teorier som antas vara sanna.