Nu har skolan startat och många ser fram emot ett nytt år av lärande och kunskapsinhämtande. Men för många barn och ungdomar innebär skolstarten oro och skräck. Tusentals elever utsätts varje dag för mobbning.
Mobbning är ett av de värsta uttrycken för bristande respekt för andra människor. Hela skolväsendet; från rektorer, lärare och elever till ansvariga skolpolitiker, måste tydligt markera att mobbning aldrig kommer att accepteras.
Barn- och elevombudsmannen har sedan 1 april 2006 till uppgift att hjälpa och stödja barn som blir kränkta och trakasserade, bland annat genom att ta emot anmälningar och föra mobbades skadeståndstalan i domstol. Varje dag hör förtvivlade barn och föräldrar av sig - och anmälningarna ökar.
Kränkningarna som påtalas är i vissa fall mycket traumatiska, skolorna har under lång tid vetat om vad som pågått, men vänt bort ansiktet.
Andra skolor har insett att mobbning förekommer och försökt göra någonting, fast tyvärr med dålig effekt. Alltför länge har skolor använt sig av olika metoder för att bekämpa mobbning, men metoderna har sällan eller aldrig utvärderats. Barn får lida för att vuxna inte är professionella.
Det är därför bra att regeringen satsar 40 miljoner kronor fram till 2010 på att klargöra vilka metoder som dokumenterat fungerar eller är forskningsbaserade och att dessa metoder därefter sprids ut i skolorna. När det är klart vilka metoder som verkligen fungerar bör det vara en självklarhet att skolorna ska använda just dessa.
Det är viktigt att se både mobbare och offer. Allt som oftast har mobbaren underliggande problem och behöver hjälp. Elever som mobbar bör få ett långsiktigt och proffsigt stöd att komma ur sitt destruktiva beteende. Men offrets rätt till uppbackning och trygghet får aldrig betvivlas och därför är det utmärkt att skolministern nu skapat möjligheten, att som en sista utväg, stoppa mobbningen genom att flytta mobbaren till en annan skola. Offret ska aldrig tvingas byta skola för att komma bort från dem som kränker honom eller henne.
Lärare ska utbildas att upptäcka mobbning, men bör inte bära största ansvaret för att åtgärda trakasserierna. Det är i stället skolhälsans uppgift att på allvar ta tag i problemet. Då behövs det fler än dagens skolkuratorer. I dag ska nästan 1 000 barn i genomsnitt dela på en skolkurator.
Detta gör att kuratorn alltför lite kan ägna sig åt uppsökande och förebyggande verksamhet. I Finland träder en ny barnskyddslag i kraft vid årsskiftet. Därmed stärks barnens rätt till skolkurator. Det pågår också intensiva diskussioner om behörighetskrav på den som får arbeta som skolkurator. Vi i Sverige måste noga följa utvecklingen i Finland och i andra föregångsländer.
Att på allvar bekämpa mobbning innebär att många enskilda mänskliga tragedier kan undvikas - men också att långsiktigt förebygga många samhällsproblem. Lägger vi inte kraft och pengar på att förstärka skolornas möjligheter att hantera problemen blir vi längre fram tvungna att avsätta mycket större summor till barn- och ungdomspsykiatri, ungdomshem och kriminalvård. Att agera kraftfullt mot mobbning är alltså både ekonomiskt och medmänskligt motiverat.
Karin Granbom