Den offentligt finansierade sjukvården bygger på att så många som möjligt ska få ta del av vården och att varje skattekrona ska användas så effektivt som möjligt. Tanken att resurserna ska räcka till den mest angelägna vården är befogad och behöver kontinuerligt diskuteras, men får inte leda till utvecklingsfientlig likformighet. Hälso- och sjukvårdens åtagande måste definieras bättre än i dag - annars kan enda lösningen vara att ständigt begränsa vårdens åtagande. Detta kan slå hårt mot samhället då framtida pensionärer har betydligt större krav på vården och dess resurser.
Lösningen ligger inte i att springa snabbare utan samarbeta över gränserna. Teamarbete är ett effektivt sätt som innebär att varje vårdenhet måste börja se sig som en del av en större helhet.
Ett område där man kan utveckla större samarbete över gränser är mellan primärvården och psykiatrin. Många patienter med psykiska problem kommer dagligen i kontakt med primärvården. Vårdbehovet skulle kunna hanteras redan på denna nivå. Många patienter uppger att de hellre söker sig till primärvården för sina psykiska besvär. Detta blir ännu mer aktuellt när det gäller yngre generationer. Enligt en rapport som en av landstingets brukardialoger nyligen lade fram tycker unga att det är lättare att söka sig till en vårdcentral än att söka sig till psyk. Detta är också en form av prioritering. Vilken sorts vård ska vi satsa på? Många unga kan också tycka att det känns lättare att vända sig till en privatpraktiserande psykiatriker i stället för att vända sig till landstingets psykiatri. Därför handlar prioriteringar inte bara om olika behovsgrupper, utan också om vilken sorts vård som prioriteras. Något vi alla bör fundera vidare på.
Reza Zarenoe