Vill s lägga ned landsbygdsskolor?

Det är viktigt att erbjuda föräldrar och barn en bra skola där de bor. Vi är övertygade om att det är så föräldrar och barn vill ha det, skriver fyra borgerliga ledamöter i barn- och ungdomsnämnden i Linköping.

Linköping2007-02-12 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den borgerliga majoriteten i barn och ungdomsnämnden har att ta ansvar för att alla barn i Linköping får en bra skolutbildning. Vare sig de bor på landsbygden eller i stan, går i stora eller små skolor.

Små skolor har ibland svårt att få pengarna att räcka. Det beror inte på, som Kent Waltersson påstått, att de har "tomma lokaler".

Det beror på att de, precis som större skolor, måste ha personal av olika slag, vaktmästare, lärare, kökspersonal med mera, men för färre elever.

Vi tycker att det är viktigt att så långt det är möjligt erbjuda föräldrar och barn en bra skola i närheten av sitt boende. Vi är övertygade om att det är så föräldrar och barn vill ha det.

Naturligtvis ska de skolor som har det socialt besvärligt tilldelas extra resurser, och så sker i dag, och det har vi inte för avsikt att ändra på.

Vi har en stor medvetenhet och respekt för dessa skolors behov. Men vi är inte beredda att nu lägga ner våra låg- och mellanstadieskolor på landsbygden och bussa sjuåringar in till stan.

Det vore intressant att veta vilka prioriteringar s-oppositionen är beredd att göra för att rädda våra glesbygdsskolor.

Eller vill man lägga ned dem? Socialdemokraterna har argumenterat mot vårt förslag i ett högt tonläge, men de har inget alternativ att komma med.

Det tycker inte vi är att ta ansvar för helheten. Om glesbygdsskolorna ska överleva så måste det ske en omfördelning av medel till dem, här har vi för avsikt att hitta en långsiktig lösning.

I bokslutet för 2006 kan vi nu se att verksamheten uppvisar stora minus. Förskolan har ett minus på nära 8 miljoner kronor och grundskolan ett underskott på drygt 14 miljoner kronor för 2006. Under 2006 var det som bekant socialdemokratisk majoritet i nämnden. Problemen för 2006 kan lösas genom bokslutsdispositioner, men det är ingen lösning på sikt.

Dåvarande majoriteten valde att blunda för verksamheternas underskott. För att få ekonomisk effekt måste man dra i bromsen i tid. Det har man inte gjort.

Om inga åtgärder nu vidtas kommer verksamheten fortsatt att gå med underskott. Vi tvingas nu att noga överväga och prioritera verksamhet, kvalitet och ekonomi för att uppnå en varaktigt hållbar verksamhet.

Det innebär att ta ett helhetsansvar vad gäller verksamhet och ekonomi. Det tar nu den nya majoriteten ansvar för.

Catharina Rosencrantz (m)

Carina Boberg (fp)

Yvonne Svalin (kd)

Maria Carlsson (c)

Läs mer om