Corren skriver om det irländska nejet till Lissabonfördraget i en ledare den 16/6 och menar att det är odemokratiskt om ett EU-land kan stoppa ett fördrag som övriga 26 EU-länder vill ha. Låt mig kort kommentera detta.
Det är stats- och regeringscheferna som vill anta det nya fördraget - inte folken. Irländarna sade nej till Lissabonfördraget och tidigare har fransmännen och holländarna klart och tydligt röstat nej till den praktiskt taget identiska EU-konstitutionen. I Sverige och i en rad andra EU-länder skulle det med stor sannolikhet också bli nej, om medborgarna fick säga sitt.
Ledarsidan framhåller att EU blir effektivare genom Lissabonfördraget. Effektivitet i detta sammanhang innebär att EU enklare kommer att kunna köra över trilskande medlemsländer och utan problem fortsätta att bygga en EU-stat. Med Lissabonfördraget kommer medlemsstaternas vetorätt att avskaffas inom 68 nya områden. Effektiviseringen sker, med andra ord, på demokratins bekostnad.
Behöver vi ett nytt fördrag för att kunna fortsätta med EU:s utvidgning, vilket ledaren framhåller? Nej, det är anhängarna av ett överstatligt EU som hävdar detta. Utvidgningen behöver inte stoppas bara för att Nicefördraget gäller. EU kan komma överens med kandidatländerna om ett anslutningsfördrag, där man fastslår platser i EU-parlamentet och röster i ministerrådet.
Junilistan förespråkar att ett nytt mellanstatligt fördrag utarbetas, som avgränsar EU:s kompetenser till ett fåtal kärnfrågor, främst miljöfrågor och att utveckla och administrera den inre marknaden. Ett sådant EU-samarbete har ett folkligt stöd.
Hélène Goudin