Nyligen presenterade Centrum för rättvisa rapporten "Systematisk könsdiskriminering i den svenska högskolan". Granskningen visar att under de tre senaste åren har landets högskolor i 7 901 fall, där flera sökande haft lika bra meriter, gett automatisk förtur till sökande som tillhör det underrepresenterade könet. 1 525 av dessa fall hör hemma på Linköpings universitet.
Ser man till hela landet är det kvinnor som har sorterats bort i 94 procent av fallen - i Linköping är det 93 procent.
Konsekvensen av högskolornas antagningssystem är att kvinnor får avsevärt svårare än män att komma in på populära utbildningar som till exempel läkar-, psykolog- eller veterinärutbildningen. Det finns flera exempel på utbildningar där kvinnor är helt chanslösa om de söker på folkhögskolebetyg eller högskoleprovsresultat.
Dessa antagningsregler undergräver den viktiga principen om likabehandlig. Dessutom talar mycket för att förfarandet är olaglig diskriminering.
År 2006 slog Högsta domstolen fast att positiv särbehandling vid olika meriter är olagligt. 47 kvinnor har nu stämt Sveriges lantbruksuniversitet sedan de sorterats bort vid antagning till veterinärutbildningen uteslutande på grund av sitt kön. Centrum för rättvisa är ombud åt de diskriminerade kvinnorna. Det blir första gången en domstol prövar vad som gäller vid lika meriter.
Emma Svensson hävdar i en debattartikel (Corren 25/9) att dessa antagningsregler inte utgör olaglig diskriminering. Hon hänvisar till ett uttalande i förarbetena till lagen om likabehandling av studenter i högskolan.
Men den aktuella lagen slår fast att om en sökande "missgynnas" uteslutande på grund av sitt kön så är det diskriminering. När en högskola väljer en manlig sökande framför en kvinnlig sökande - och båda har lika bra betyg eller resultat på högskoleprovet - missgynnas den kvinnliga sökanden uteslutande på grund av sitt kön och blir följaktligen diskriminerad.
Flera högskolor hänvisar dessutom till en bestämmelse i högskoleförordningen som säger att urval får göras med hänsyn till kön för att förbättra rekryteringen. Men likabehandlingslagens diskrimineringsförbud går före högskoleförordningens regler - en lag har alltid högre rang än en förordning.
Dessutom har regeringen, den parlamentariska Diskrimineringskommittén och Jämställdhetsombudsmannen, JämO, alla bedömt att den aktuella diskrimineringen vid lika meriter strider mot lagen. JämO har dessutom bedömt att förfarandet strider mot EU:s regler mot könsdiskriminering.
Den tydliga signal som denna sorts diskriminering sänder till unga människor är: Det spelar ingen roll att du anstränger dig på gymnasiet, läser upp dina betyg, försöker förbättra ditt resultat på högskoleprovet eller skaffar dig relevant arbetslivserfarenhet. I slutändan är det ändå ditt kön eller din bakgrund som fäller avgörandet.
Vill vi verkligen ha det så?
Clarence Crafoord
Gunnar Strömmer