Wechselmanns lögner
Varför visade SVT i onsdags ett heltimmesprogram av Maj Wechselmann om Irak? De programansvariga måste veta att filmens påståenden om verkligheten inte håller, utan att det tvärtom till exempel i det långa avsnittet om Kuwaitkriget genomgående handlar om grov historieförfalskning. Inte heller kan man hävda att programmet genom sina konstnärliga kvaliteter motiverar en plats i programtablån. Trots att Wechselmann till största delen använder sig av gammal skåpmat lyckas hon inte få ihop en sammanhängande skildring. Dokumentären var hafsig, virrig och tråkig. Den bars uteslutande av Wechselmanns fanatiska övertygelse att USA, oavsett om man hade FN och den övriga arabvärlden bakom sig som i Kuwaitkriget, uteslutande agerat utifrån dåliga motiv.
Att USA under Irankriget på 80-talet tidvis hejade på Irak var knappast obegripligare än att man stöttade Sovjet i kriget mot Hitler-Tyskland och säger ingenting om någon sympati för vare sig Stalin eller Saddam Hussein.
Att Wechselmanns film sändes utan ens en debatt om hennes påståenden är ett nytt exempel på att Sveriges Television alldeles har gett upp kraven på saklighet och opartiskhet i sina utlandsdokumentärer. Ett annat exempel som jag skrivit om tidigare är filmen om folkmordet i Rwanda som påstods vara ett exempel på kristen extremism, trots att både offer och för-övare var kristna.
Jag antar dock att Wechselmanns film hade en begränsad tittarskara eftersom den sändes samtidigt med försnacket till EM-matchen mellan Portugal och Holland. Det är alltså inte att beklaga. Däremot var det synd att väldigt många säkert också missade Jasenko Selimovics intervju med Integrationsverkets Andreas Carlgren. Selimovic ställer i motsats till många andra intervjuare frågor som han verkligen vill ha svar på, inte bara använder för att uppnå en retorisk effekt. Carlgren framstod dessvärre som en totalt värdelös pratmakare som tvingades medge att ingenting blivit bättre när det gäller integrationen av invandrare under hans fyra år som generaldirektör. I övrigt tycker jag att SVT överraskat med en förhållandevis stark sommarsatsning med bl a de två obligatoriska brittiska deckarserierna som bägge är välgjorda, även om särskilt "Morden i Midsomer" har klara trovärdighetsproblem genom att alla brott är förlagda till samma lilla by där uppenbarligen alla invånare är osannolikt onda människor.
"Allsång på Skansen" hade en litet skakig upptakt. Beror det väldiga artistuppbådet på att de ansvariga inte riktigt tror på idén längre? Det är nog dumt i så fall.
På tv
ERNST KLEIN