Min artikel om byggandet handlade inte om siffror. Den handlade om attityd och förhållningssätt. Jag anklagade inte kommunen för att förhindra byggandet. Jag konstaterade på egen erfarenhetsgrund att angelägna projekt kan försenas och bromsas upp beroende på kommunens agerande.
När det gäller planbesked redovisar Demirok att under 2013 har endast 2 av 43 ansökningar fått avslag. Av samhällsbyggnadsnämndens protokoll januari till och med juni 2013 framgår att det finns 6 avslag. Egentligen skulle man lägga till ärenden som aldrig kommit upp, likt såna jag upplevt där tjänstemännen säger ”visst kan vi pröva detta, men då får du ett avslag och då får du vänta ett par år innan vi kan ta upp det igen”.
Men Demirok har en point. Statistiken är bra och jag får ge beröm för att så många får en positiv behandling. Men vad händer sen? I många planbesked beskrivs en resursplanering typ – planarbete kan påbörjas om 1,5 år och planen bedöms klar tidigast om 3 år. Det är inte rimligt.
Visst kan en investerare tänka sig att vänta en tid på en detaljplan. Men det finns också möjligheter i andra orter som övervägs i stället. Därför återkommer jag till att kommunens attityd och förhållningssätt är avgörande. Det kan betyda skillnaden i om en investerare vill satsa i Linköping eller väljer en annan stad.
Det finns osäkerhet om kommunens inställning och ambitioner med samverkan. Det beror bland annat på hur många byggherrar upplevde planeringsprocessen för Vallastaden där det mesta var uppstyrt av kommunen. Därför finns det förbättringspotential. Gör nu inte samma misstag med Ostlänken/resecentrum. Hanteringen av arkitekttävlingen oroar. Men än är det inte för sent. Ta vara på möjligheten med tunnelutredningen och lyssna också på dem som ska förverkliga Linköpings kommande utveckling. Som jag skrev är jag övertygad om att många byggherrar/investerare skulle välkomna detta.