Bo Persson har i debatten vid upprepade tillfällen (Corren den 24/1 och 1/2) uttalat sig negativt om användningen av förnyelsebart metan (biogas) med hänvisning till att det assimilerar mer värme än koldioxid.
Bo Persson visar i sina inlägg att han inte förstår att användningen av biogas är ett sätt att minska metanutsläppen från samhällets verksamheter och samtidigt minska användningen av fossila bränslen, vilket föranleder detta svar.
Biogas bildas naturligt vid syrefri nedbrytning av organiskt material. Den syrefria nedbrytningen benämner vi rötningsprocessen. Det är enligt oss inom biogasbranschen mycket viktigt att metangas från nedbrytningen av samhällets restprodukter inte läcker ut i atmosfären.
För att förhindra läckage arbetar vi med att samla upp biogas från de platser där den bildas, som till exempel i reningsverk, (avloppsslam), deponier och gödsel-anläggningar eller samla in organiskt avfall från hushåll, industrier och restauranger och låta rötningsprocessen av materialet ske under kontrollerade former i slutna system med möjlighet till uppsamling av metangasen.
Den uppsamlade metangasen kan sedan facklas, förbrännas på plats, eller användas som bränsle eller drivmedel och på så sätt ersätta fossila energislag och minska koldioxidutsläppen. Vi föredrar att använda biogasen på sådant sätt att vi ersätter fossila drivmedel av flera skäl. Några viktiga skäl är att minska användningen av fossila bränslen, minska utsläppen av klimatpåverkande gaser och minska beroendet av importerad energi från instabila områden i världen.
Oavsett hur det uppsamlade metanet förbränns - fackling eller ersättning av fossila bränsle - så anser vi att det är extremt viktigt att minimera metanavgång vid uppsamling och hantering av gasen.
Biogasbranschen har varit mycket framgångsrik i arbetet att minska metanutsläppen från det övriga samhällets verksamheter och även varit mycket framgångsrik att minimera förlusterna vid hantering av biogasen. Metanförlusterna vid hantering av biogas är idag ytterst små. Biogasbranschen lägger ner ett gediget arbete för att ytterligare minska förlusterna. Motiven till detta arbete är både ekonomiska och miljömässiga.
Metanutsläppen från samhällets övriga verksamheter, räknat som kol- dioxidekvivalenter, uppgick år 2004, enlig SCB:s statistik, till nästan 5 800 000 ton vilket ger en fingervisning om hur mycket arbete som vi tillsammans har framför oss.
Stefan Dahlgren