Rädda Barnens rapport ”Barns ekonomiska utsatthet” kom i december 2012 och mäter 2010. Den visar mycket glädjande en minskning av barnfattigdomen, vilket är logiskt med tanke på de incitament Alliansen har skapat för att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden. Jag är helt överens med Rädda Barnen att ”den viktigaste faktorn för att långsiktigt hjälpa barn i utanförskap är att skapa förutsättningar för föräldrar till etablering på arbetsmarknaden”.
Broberg (V) har en både onyanserad och enkelspårig retorik när han pläderar för fattigdomsbegreppet. Den borgerliga politik Broberg hänvisar till har till exempel hjälpt 35 000 människor att lämna sjukförsäkringen efter en lång tid i utanförskap. Dessutom har vi gjort stora reformer för att anpassa dagens skola till en framtid med utbildning som ger arbete och egen försörjning. Broberg har fel när han tror att sjukförsäkring och a-kassa minskar utanförskapet. Det är precis tvärtom, det låser in människor.
Oavsett om vi mäter barnfattigdomen i relativa eller absoluta mått och att måtten inte riktigt visar på hela sanningen – kan vi inte blunda för att vi har en utmaning och att det finns problem vi behöver hantera för att underlätta för barn i familjer med små ekonomiska marginaler. Regeringens arbetslinje har stärkts ytterligare i budgeten för 2013. Men för att underlätta för dem som har det ekonomiskt minsta marginalerna gör regering också direkta satsningar inom familjepolitiken för att ge stöd. Från och med januari 2013 får studerande familjer med barn en höjning av studiebidraget och grundnivån i föräldraförsäkringen höjs från 180 kronor till 225 kronor per dag.
Regeringen har även lagt ett förslag om att ungdomar som bor i hushåll med ekonomiskt bistånd ska kunna tjäna det dubbla mot idag, utan att familjens ekonomiska bistånd reduceras.
För att ge barn goda förutsättningar för en trygg uppväxt behövs Alliansens politik som ger fler möjligheten till utbildning, jobb och egen försörjning.