Laddningen viktigast för den som vill ha elbil

Stockholm ligger långt fram när det gäller laddningsplatser för att vara en storstad, visar en kartläggning av TT och fem andra nyhetsbyråer runt om i Europa.

Ändå – det behövs mer, och det finns också hinder som Sverige och Stockholm behöver ta sig förbi, enligt elbilsentusiasterna.

Totalt finns det 2 541 publika laddpunkter i Stockholm, vilket utgör knappt 17 procent av det publika utbudet i Sverige.

I jämförelse finns det i exempelvis i Berlin 1 787 publika laddplatser, vilket utgör knappt 4 procent av totalen i Tyskland. Även i förhållande till Amsterdam, som har 7 748 stycken (cirka 9 procent av mängden i landet) ligger Stockholm relativt bra till.

Fast höga ambitioner finns i Stockholm, och fler laddplatser är på gång. Tillgången på laddmöjligheter är prioriterad.

Eva Sunnerstedt, chef för miljöbilar vid Miljöförvaltningen Stockholms stad, tycker att övergången till elbilar har tagit fart rejält i staden.

I år kommer antalet nya elbilar att bli fler än de nya fossilbilarna, konstaterar hon.

Enligt Stockholms stad är det hemmaladdning av bilar som är absolut viktigast. Bilen ska laddas där den står på natten.

– Vi ser att många sätter upp laddare vid flerbostadshus nu, och det är många ansökningar från bostadsrättsföreningar om bidrag för laddare.

Så här i början av övergången till elbilar är möjligheterna till laddning avgörande för att sätta fart på övergången.

– Det är viktigt med mycket laddinfrastruktur i början, understryker hon, och förklarar att även om staden vill undvika att överinvestera så är det viktigt att det finns bra med laddmöjligheter i den första fasen.

Men alla bor inte så att de har en egen parkeringsplats. Därför behövs det publika laddstationer på stan, liksom för dem som är på genomresa och för kommersiell trafik. Staden har därför en strategi med särskilda laddgator.

I Stockholm finns nu 270 publika laddplatser på gatan, dessa står samlade på cirka 50 olika adresser. Dessutom tillkommer 80 publika laddplatser under juni i innerstaden.

– 270 laddplatser är inte jättemycket men en bra bit på väg. Det finns en önskan från många att utbyggnaden av laddare ska går fortare, laddning driver investeringar i elbilar, säger Eva Sunnerstedt.

Mazdak Haghanipour, teknisk specialist på laddinfrastruktur hos branschorganisationen Mobility Sweden (tidigare Bil Sweden) tycker också att Stockholm är en förebild, och staden både var tidigt ute och snabb med laddmöjligheter.

– Vi ser nu av nybilsregistreringarna att majoriteten är laddbara. Men tyvärr hänger inte laddinfrastrukturen med, säger han.

Det är det allt hänger på nu för elbilsspekulanterna, förklarar han.

– Tidigare var priset och räckvidden ett problem då vi frågade svenskarna. Men så är det inte längre. Bilarna har kommit ned i pris, och medelräckvidden för årets bilar ligger på 48 mil. 90 procent av alla resor är under 10 mil, så det räcker, säger han.

– Bilarna finns, men laddinfrastrukturen hänger inte med.

Byråkratiska hinder

Ambitionerna är goda, som i Stockholm, men det finns en rad olika hinder mot utbyggnaden konstaterar han.

– Vi har identifierat flera, som att bygglovsprocesserna är olika mellan kommunerna. Entreprenörer kan inte applicera samma typ av ansökan i olika kommuner.

Tiden för att få veta om det finns tillräckligt med kapacitet i elnäten är också för lång. Elnätsföretagen tar alltför lång tid på sig att utreda och svara på frågor.

– Skräckexemplet är 22 månader. I centrala Stockholm har entreprenörer fått vänta i ett och ett halvt år på om det finns tillräckligt med el i ledningarna.

Visst är klimatmålen högt satta, men enligt Mazdak Haghanipour finns risk att de inte kan nås på grund av byråkratiska hinder och långa handläggningstider.

– Det absolut viktigaste är att få ned handläggningstiderna.

Men utbyggnaden av laddinfrastruktur måste också ske jämnt över landet och i olika stadsdelar, inte bara där folk är rika.

– Det får inte bli en klassfråga, säger Mazdak Haghanipour.