För femtio år sedan valdes hon till Linköpings lucia. För Ulla Andersson blev lusseveckorna en tid hon aldrig har glömt.
Nu har Ulla hunnit fylla 67 år, då var hon en "17-årig Ringstorpsflicka" står att läsa i Corren måndagen den 8 december 1952. Det var höjdpunkten i Ullas liv, så långt.
Själv har hon tidningsutklipp och fotografier insatta i sitt mörkgröna skinnalbum. En julklapp samma år från "mamma och pappa" som det står att läsa på pärmen.
-- Jag tror att det var mamma som anmälde mig som luciakandidat, men det är ett tag sedan, jag minns inte riktigt, säger Ulla.
44 Saabår
Hon är pensionerad Saabmedarbetare, fick gå förmånligt när hon var 59 år, efter 44 år i företaget. När hon blev lucia jobbade hon som biträde på en avdelning för kopiering. Hon blev kvar på Saab, bortsett från en kortare period på lasarettet, som det hette på den tiden.
Egentligen vet hon inte varför hon började på sjukhuset, men så vitt hon minns tjänade personalen där mycket pengar på den tiden. Det var tider det, alla ni som kämpar för högre löner inom vården!
-- När jag skulle börja vaka ensam hela nätterna för väldigt sjuka, gamla människor, då kände jag att Saab lockade igen.
Så blev det. Men kopieringsavdelningen har fått klara sig utan ljusdrottningen, den mesta tiden har hon arbetat på Saabs personalavdelning.
Jag bläddrar lite i tidningarna från början av december 1952. Ulla och hennes tärnor förevisas på olika bilder. Uttagningen skedde genom poströster men det sista ordet hade juryn som fick se flickorna på Frimurarehotellet.
Femton var utvalda av Linköpingsborna. De fick gå en och en framför juryn men också sjunga luciasången en och en. Sju flickor blev kvar efter första röstningen. Därefter fick de sju gå ännu ett par rundor innan juryn bestämt sig.
-- Jag minns hur glad jag blev för att ha blivit vald, säger Ulla.
Enligt tidningen var det "sannerligen en härlig dag för denna chosefria, naturliga flicka, 1,70 lång med cendréfärgat hår och blå ögon".
Pengar från krogar
Hon minns lussande på Vallasjukhuset, Blåklintshemmet, Hjälmsäters sjukhem och i en del andra sammanhang. Under den här perioden gick Ulla och hennes sex tärnor på restauranger och dansställen på kvällarna och samlade in pengar.
-- Vi gick i vanliga kläder och fick sträng tillsägelse att vi inte fick dansa!
Många som röstade via posten sände med pengar eller frimärken. I tidningen står att "de insamlade medlen ska användas för den gamla handelsboden, som köpmännen ämnar uppföra i Gamla Linköping på Valla".
I november året därpå, 1953, blev handelsbodens flytt verklighet, delvis tack vare lussepengarna som Linköpingsbor skänkt. En vinnare bland de röstande fick ta emot ett presentkort på hela 25 kronor.
Ulla minns själva lussandet väl. Flera tidiga morgnar blev det och Ulla, och en av hennes tärnor som bodde på landet, inackorderades i resanderum i ett hus på S:t Larsgatan. Frimis hotellrum var för dyra.
Silver och bergskristall
Ullas klänning syddes upp på konfektionsaffären Andersson och Beckman. Efter ett par provningar och själva lusseperioden fick hon behålla den vita klänningen som lånats ut till många lucior under åren. Smycket hon fick ligger nog kvar hemma i huset i Ringstorp. En silverkedja var det med en del bergskristaller på.
Tillsammans med sina tärnor lussade hon i ottan den 13 december för den engelske ingenjören och hotellgästen Mr Eoclestone. Vad han tyckte minns hon inte och tidningen har inte heller noterat det.
De sex tärnorna var okända för Ulla innan det var lussedags men efteråt höll de ihop en del. I dag vet hon inget om dem. Men tidningen berättar att de hette Lilian Axell, Ingrid Johansson, Gertrud Åström, Gun Pernold, Karin Hansén och Inga Pettersson. Lussetågets tomte var den sedermera välkände inge l franzén.
Såg årets kröning
Numera lussar inte Ulla själv. Men hon brukar se när Linköpings lucia kröns på torget i Gamla Linköping. För egen del blev hon krönt av stadsfullmäktiges ordförande, disponenten Carl Johansson, på borggården "där en publik på 10 000-talet" Linköpingsbor slutit upp.
Under luciaperioden såldes luciakronor i butikerna för 11:50. Tidningen var fylld med julklappstips. På Linköpings barnparadis Slöjdmagasinet fanns alla tösers önskedröm: "Dockskåp mellan 23:75 och 47:50". Det var mycket pengar på den tiden, en årsprenumeration på Corren kostade 31 kronor.
"Levande glans och frisk elegans" Ett absolut krav för dåtidens herrar var brylkrämen som "ger håret levande glans och frisk elegans" för 3:25 eller 4:85 för en extrastor tub.
All denna reklam mitt i luciafirandet, då som nu.